Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374
de varit älskade, kunna lägga ned en ros på deras
graf?...»
Jag samlade under en stund mina tankar... och
de voro många. Jag såg under tystnad på min make
och slutligen yttrade jag halfhögt:
»Är du med på det...?»
Han svarade med en böjning på sitt härliga
hufvud. Vi hade fullkomligt förstått hvarandra.
En timme hade ännu icke hunnit förflyta, förrän
vi båda voro på väg till Chlum och Königgrätz.
Gud förbarme sig öfver oss!... Hvad skulle vi
få upplefva under denna vår färd?... Mitt hjärta
bäfvade, min barm höjdes och sänktes i vågor
genom den ångest, som företaget ingaf mig. Min hjärna
brann. Men om någon hade ropat till mig: »vänd
om!», så skulle jag ögonblickligen hafva svarat:
»Icke ett enda steg från den väg, som plikt och
samvete hafva utstakat.»
O, det var förfärliga tider!... Man fick aldrig
ett enda ögonblicks ro. Man hade knappt tid att
genomögna en tidning. Man kunde endast fördjupa sig
i sorgen... den sorg, som kriget... det olycksaliga
kriget... frambesvurit.
Ja... jag må väl erkänna det. Denna krigets
och kolerans tid var för mig såväl som för min familj
och min tjänstepersonal, för våra och deras
anförvanter och för alla människor inom våra landamären —
en fasans tid. Måtte aldrig sådana dagar återkomma!
Måtte icke vårt kära fosterland ännu en gång
förvandlas till en sådan slaktarebod! Måtte den gud, som
förkunnat sig vara kärlekens och fridens gud,
hädanefter äfven visa sig som sådan! Måtte denne gud
besinna, att han icke kan på en och samma gång vara
»frälsningens gud» och »en gud, hvilken af barnen
utkräfver straff för fädernas missgärningar». Det är
ju en orimlighet, att på samma gång föregifva sig
vilja af barmhärtighet frälsa» människorna, och
störta dem i djupa, vidsträcka, bottenlösa afgrunder
af elände, af lidanden och kval. Ja... o. Gud! Din&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
