- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
377

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

377

Men min Fredrik behöll alltjämt hatten i handen.
Och jag förnyade icke min uppmaning. Jag förstod
honom så väl, ty jag var själf intagen af samma
känslor, jag hvälfde själf i mitt hufvud samma tankar
som han.

Slutligen betäckte han ansiktet med andra
handen och brast ut i häftiga snyftningar. Det skedde
på »alla själars dag» 1866 och på slagfältet vid
Sadowa.

* *

*



I Berlin... ja, där steg jublet högt upp mot
skyn. Hvarje bonddräng, hvarje sjåare, hvarenda
trashank hade att i sitt ansikte förete någonting af triumf
och segersällhet. »Vi hafva öfvervunnit de där
skälmarne därnere» — detta stolta medvetande tycktes
bemäktiga sig allas hjärtan. Men annorlunda stod
det till i många familjer. Där funnos många,
många i de hem, som vi besökte, många, hvilka voro
försänkta i djup sorg, i oändlig bedröfvelse —
nämligen de familjer, hvilka hade offrat någon kär och
dyrbar frände på de Böhmiska eller tyska slagfälten.
Allra mest fruktade jag sammanträffandet med tant
Cornelia. Jag kände ju till, att hennes präktige son,
Gottfrid, varit allt för henne, ja, rent af varit den
afgud, hon tillbad, och jag kunde utan att se hennes
anlete föreställa mig och mäta djupet, tyngden af
den sorg, som nu måste hvila på denna stackars
moders hjärta. Jag behöfde ju endast föreställa mig,
att min Rudolf, då han växt upp till man... nej, nej,
den tanken förmådde jag icke tänka till slut...!

Vi hade anmält vår visit. Det var med hårdt
klappande hjärta jag inträdde i fru von Tessows
våning. Ja — redan i den första salong, dit vi infördes,
fingo vi djupt intryck af den sorg, som behärskade
hela huset. Sammanträffandet var hjärtligt, men
prägladt af en sorgsen sinnesstämning. Alla speglar och
taflor voro höljda af svart flor.,, alla möbler hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free