Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
383
öfver hans fula, tjocka läppar strömmar af
förmaningar till tålamod och undergifvenhet, sträng tukt,
goda seder samt beredvillighet att gripa till svärd och
utgjuta blod. Då han någon gång uttalade ordet
»glädje», var det alltid i sammanhang med talet om
strid, kamp och död. Från hans regementsprästerliga
stånd, och synpunkt tycktes lifvets högsta ändamål,
dess största fröjd, dess rikaste lycka bestå däruti att
— döda och dödas. Allting annat utan något som
helst undantag förklarades af denne väldiga andas
man var blott och bart en förslöande, en syndig, en
fördömlig lusta. Och för att råga måttet citerade
han till slut Luthers bekanta ord:
»Då jag betraktar kriget såsom ett medel att skvdda
min hustru, mina barn, mitt hem, mitt hus, mitt gods,
min ära och att genom kriget alstra fred... ja, då
finner jag kriget vara en kostbar klenod.
»Nå, nå... må så vara!» mumlade jag. »Om
man betraktar pantern som en sparf och tigern som
en dufva, så äro i sanning både panter och tiger
mycket fromma, mycket fredliga och älskvärda
djur...»
Men herr konsistorialrådet, som nu visste, att han
var alltför gammal att behöfva utgjuta blod i
fäderneslandets tjänst, lät icke så lätt afbryta den svada,
som forsade fram öfver hans tunga och läppar. Han
fortsatte oförtrutet att tala i samma anda, och då
han omsider... det borde hafva skett mycket
tidigare om jag fått råda... reste sig upp för att
taga afsked, förde han säkerligen bort med sig det
ljufva medvetandet, att han vunnit en retorisk seger
och att han därigenom gjort den främmande öfversten
ty när vi uttryckte vår tacksamhet för hans välvilliga
bistånd, behagade det honom att afböjande svara *
»Det är jag, som är förbunden att aflägga min
tacksägelse för det tillfälle I här hafven beredt mig att
genom mitt svaga ord, hvars hela verkan måste
tillskrifvas det hundra gånger kraftigare gudomliga
ordet, skingra dessa olyckliga tvifvel, hvilka... det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
