- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
384

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

384

kan jag såväl inse och förstå, måste kännas och
förnimmas och erfaras såsom ytterst plågsamma för Eder
både såsom kristen kvinna och såsom hustru till en
tapper officer. Frid vare med Eder och frid öfver
hela detta hus!»

»Och!» utbrast jag, då denna andans man
aflägsnat sig. »Huru har icke detta samtal pinat mig!»

Och min Fredrik instämde.

* *

*



Vi blefvo plötsligen kallade bort från Berlin. Jag
erhöll nämligen telegram från hemmet, att tant Maria
var mycket sjuk, samt att hon önskade se oss hos sig.

När jag anlände till Wien, hade läkaren redan
uppgifvit allt hopp om hennes tillfrisknande.

»Jaha... ja... nu har ock ordningen kommit
till mig», suckade hon. »Ack ja! Men jag
lämnar rätt gärna detta snöda jordelif... Sedan min
stackars bror och hans tre barn så häftigt blefvo
bortryckta, har jag aldrig känt ett enda ögonblick af
verklig glädje. Jag har aldrig förmått hämta mig
efter detta förfärliga slag... Men däruppe skall jag
möta dem för att aldrig mera känna någon skilsmässas
smärta. Konrad och Lilly äro förenade där... Det
var försynens nådiga vilja, att de icke skulle få äga
hvarandra här på jorden.»

»Om man blott af väpnat i rättan tid, så...»,
ämnade jag invända. Men jag hejdade mig.

Hvartill skulle det väl tjäna att inlåta sig i en
dispyt med en döende.

»En tröst är det likväl för mig, nu i mina sista
stunder», fortfor hon, »att åtminstone du är lycklig,
min kära Marta... Din man har haft den sällsynta
lyckan att få återkomma med lifvet från två
fälttåg. Koleran har skonat Edra lif. Tydligen är det
försynens afsikt, att I skolen få åldras vid hvarandras
sida... Men försöken nu att uppfostra Er lille
Rudolf på ett sådant sätt, att det kan blifva en god kri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free