Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4i7
Naturligtvis skulle äfven kejsar Napoleon utfärda
en proklamation till »sitt trogna folk».
»Vi hafva sett oss nödsakade att inlägga vår
protest mot Preussens förmätna anspråk. Man har i
Berlin bemött denna vår protest med hån. Därefter hafva
äfven andra tilldragelser ägt rum, genom hvilka
Preussen visat oss sin djupa ringaktning. Vårt land, vårt
folk, vi alla hafva därigenom blifvit i oerhörd grad
kränkta och i detta ögonblick ljuda krigstrumpetens
skrällande toner från den ena ändan af Frankrike
till den andra. För oss står intet annat val öfrigt än
att låta vapnen afgöra mellan oss. Vi bekriga icke
Tyskland, hvars oafhängighet vi akta, hvars
maktställning vi erkänna. Vi begära blott upprättandet
af en sådan sakernas ställning, att den kan utgöra en
borgen för vår framtida säkerhet. Vi vilja försöka
att uppnå en varaktig fred, grundad på folkens
sannskyldiga och verkliga intressen. Vi vilja, att detta
osäkerhetens eländiga och sorgliga tillstånd, då alla
nationer uttömma alla sina hjälpkällor, endast för att
väpna sig mot hvarandra, skall upphöra...»
Hvilken sorglig lärdom kan man inte inhämta
af detta aktstycke, då man sätter det i jämnbredd med
hvad som sedermera hände. Af båda dessa aktstycken
ville jag säga. Preussen döljer sin stridslystnad
under en falsk förevändning och retar Frankrike till
krigsförklaring, på det att icke Preussen må af
historien dömas såsom fredsstörare! Frankrike åter...
tvingadt att gripa till vapen, som det genom Bismarcks
förolämpningar blifvit... säger: »vi hysa en varm
önskan att den tyska nationen, som vi högakta, måtte
få fritt förfoga öfver sina öden». Båda äro...
gudbevars!... fredligt sinnade, men likväl utbryter ett
af de mest blodiga krig historien känner.
Och hvad blef följden af allt detta?
Jo, Vannée terrihle, »det fruktansvärda året»,
samt en fiendskap, hvilken varar i denna stund
och med säkerhet icke utplånas, utan förr eller senare
kommer att af sig afla ett nytt krig. Nej... ack nej!
Man kan icke färga hvitt med sot. Man kan icke
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
