Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
427
Paris befästes, men under tiden låter den
segrande tyska krigshären icke häjda sig. Tyskarne stå snart
utanför Paris’ portar. De framställa nu krafvet, att
Elsass-Lothringen skall afträdas. Gentemot detta
anspråk höjes den bekanta protesten: »icke en tum af
vårt land... icke en enda liten sten af våra
fästningsverk!»
Ja, ja, tusentals lif offrar man gärna, men icke
en tum jord. Detta är patriotismens grundtanke.
Nu beslöto vi att lämna Paris. Allt var i ordning
till vår afresa. Men då insjuknade jag och måste
intaga sjukbädden. Läkaren afvisade all tanke på att
utsätta mig för en resas alla strapatser.
Under många långa veckor låg jag sjuk. Jag har
endast ett mycket dunkelt minne af denna långa tid
och... besynnerligt nog... detta är ett ljuft minne.
Jag var ju ändå så sjuk, och sorgliga, hemska,
bedröfliga saker tilldrogo sig rundt omkring oss i den
nu af de tyska härmassorna belägrade staden och
likväl, när jag tänker tillbaka på den tiden förefaller
den mig egendomligt ljuf och fröjdefull. Den
hjärn-feber, som jag genomgått, den nästan oafbrutna
medvetslösheten gjorde, att jag förlorade all förmåga och
lust att fundera och tänka, bedöma och öfverlägga,
samt endast kände glädje öfver tillvaron, glädje öfver
att alltid se min make och ofta äfven mina barn hos
mig.
Min värld var mitt sjukrum. Den yttre världen
förlorade all betydelse för mig.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
