Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid mäster Gudmunds port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt så många gånger förr: jag kan icke hålla ut länge
verkstaden efter flyttfåglarnes hitkomst.
- Står det dig icke fritt att tillbringa dina
söndagar på Kortebo, där det torde vara lika vackert som
kring dina landsvägar?
- Hjälper icke, mäster. Jag måste ut och vädra mig.
- Har du tänkt dig vandra vägarne fram med
krökt rygg och hvitnadt hår? Den dagen torde komma.
- Ja, mäster, och jag förmodar att min sotsäng
blir ett dike.
Då är du ohjälplig, Henrik. Ack, jag trodde,
att du med åren...
- Under åtta månader är jag ju flitig.
- Du är en arbetare, som förstår det fina i
konsten. Jag och du skulle i sommar gjort färdiga Roosens,
herr Ture Jönssons, praktharnesk, sköld och öfriga
drabbtyg.
- Ofverenskommclsen var ju, att han skulle få
dem någon dag före jul. I september, mäster - icke
i oktober, utan i september, är jag om Gud vill,
tillbaka här. Kringdrifva höstetid behagar mig nu icke så
mycket som förr. Måtte aldrig eder port stängas för
mig, mäster Gudmund! När flyttfåglarne börja draga
bort, känner jag, att något leder mig tillbaka till eder
och eder lilla Margit.
- Farväl då, Henrik! Gud vare med dig!
Ett handslag, och mäster Gudmund gick ned åt
smedjorna till. Fabbe stod en stund och såg efter
honom. Gick så ut på gatan. Ett fönster var nyss öppnadt,
och ett däjligt, nymorgnadt flickansikte, tillhörigt mästers
dotter, tittade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
