- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
51

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På mäster Gudmunds brygga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mäster Gudmund och iakttog, huru de badande pojkarnes
outvecklade muskulatur spelade under sitt veka öfverlag,
bildade flyktiga reliefer på den spänstiga huden och
bidrog att modellera deras kroppsformer. Han sökte
uppfånga än det ena draget, än det andra i lemmarnes
konturer och rörelser, särskildt halsens, bystens, armarnes.
Han väntade, att någon af dem skulle tillfälligtvis intaga
just den ställning han tillämnat sin Franciskus. När så
jullen var öst och i öfrigt färdig, och han skulle stig
ned i den, häjdade han sig plötsligt, stirrade på båthusets
vägg och pekade på de ormande linjer, som solreflexerna
från strandvattnets svagt krusade yta där bildade.
- Svante, sade han, dedär linjerna vilja alltid fängsla
mig. Hur jag bråkat med att efterbilda dem med pensel;
men det lyckas icke. De krumelurer jag målar kan jag
icke förmå att ikläda sig en skenbar rörelse. Men se,
hur dessa försvinna, dyka upp igen byta plats och ändå
icke byta plats.
- Du försöker det omöjliga, sade Svante. Men däri
gör du rätt, ty endast därmed når man till den yttersta
gränsen för det möjliga.
Mäster Gudmund satte sig vid rodret, och på toften
framför honom Margit och Gunnar. Doktor Svante, som
medtagit harpan och räckt henne till Margit, lade ut
årorna.
- Svante, sade mäster Gudmund, föreställer du dig
ingenting, letar du icke efter någonting, när du ser
sådana böljande gyllene band, som dedär, på väggen öfver
sjön? Jag letar efter det, men finner det icke. Ty, Margit,
det finns tydningar till allt i naturen. Naturen är Herren
Guds stora sköna bildbibel. De fladdrande runorna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vapnsmed/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free