- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
60

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru Lars vardt auktoritet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hon visste, att denna åter hvilade på påfvens,
hvilken åtminstone af kvinnorna och franciskanerna ansågs
ofelbar, långt innan ofelbarhetsdogmen fastställdes. Men
denna grund hade blifvit vacklande. Husfru Margareta
hade till sin häpnad förnummit, att männerna i hennes
närmaste omgifning, bland dem själfve hennes biktfar,
hennes make och hennes son, instämde i klandret, som
de lutherskt sinnade höjt mot vissa romerska bruk och
missbruk, samt att själfva den romerska läran i åtskilliga
punkter anfäktades. Fru Margareta, som ditintills varit
säker i sin tro och lycklig i sin säkerhet, stod handfallen
och visste icke hvad hon skulle hålla för sant. Hade
påfven misstagit sig i ett, kunde han måhända ha
misstagit sig i allt. Hon led alltmer häraf. Hennes andakt
hade upphört att vara en njutning; hennes böner stördes
af tviflet och syntes henne ha förlorat sin kraft och
blifvit till något, som hon vidhöll af vana eller af fruktan,
att den makt, till hvilken hon bad, skulle, om hon
därmed upphörde, behandla henne som affälling. Hon vände
sig till sin biktfar, som förmanade henne att stå fast i
den heliga allmänneliga tron, men vidhöll, att
aflatskrämeriet var ett missbruk. På hennes fråga, om icke
påfven, i hvars namn de kringresande aflatskrämarne
handlat, hade som Kristi ståthållare blifvit delaktig af hans
ofelbarhet, svarade kyrkoherde Sven, biktfadern, nej; det
var kyrkan, men icke påfven, som ärft ofelbarheten.
Men hvad var kyrkan för fru Margareta? Två skrån,
prästernas och munkarnes, bland hvilka funnos några få
helige män och en stor mängd svåre syndare, ovärdige
att vara den helige andes språkrör. Hon vände sig till
gardianen i franciskanklostret, fader Matthias. Denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vapnsmed/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free