- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
113

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margit och Arvid Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landets bästa och folkets rätt. I Ekesjötrakten menade
några, att de igenkände honom: att de sett honom som
gosse på hofgården där, och att han då gälde för en
Sture. Andre sade annat. Likaledes förmäldes, att Joulf
Slatte, Stigmans-Oden, hvilken mången också trodde vara
folkvän, ehuru af en alldeles egen, okristlig och
förskräckande art, hade förklarat fågelfri den man, som vågade
kröka ett hår på harpolekarens hufvud.
Som oftast samlade sig menigheten på kyrkobacken
kring denne och åhörde hvad han hade att säga om
dagens tilldragelser. Han sökte icke förringa hvad som
skett och möjligen skulle ske; han tvärtom sade sig
förutse, att sedan penningar, kalkar och monstranser tagits,
torde ordningen förr eller senare komma till
kyrkoklockorna, ty det utfattiga rikets skuld och utgifter för dess
ordnande och värnande voro stora. Han sökte ej
försvaga intrycket på allmogens känslor af de nödtvungna
kyrkorofven; han tvärtom fördjupade med tal och sång
detta intryck, men omgestaltade det på samma gång till
likhet med hvad han själf kände. Sedan han från
kyrkobacken följt någon af de förnämligare sockenmännen till
dennes hem, vanligen ledsagad af många bygdens män
och kvinnor, sjöng han där först psalmer och hymner,
som voro dem bekanta och kära, så Engelbrektsvisan
eller någon liknande, som uppkallade fosterländska
minnen, därefter en sång, som han diktade under stundens
ingifvelse.
Än om monstransen, hvarur släkte efter släkte sökt
enhet med det gudomliga i folkbefriaren från Nasaret;
hvarur man efter man, kvinna efter kvinna hämtat den
hemlighetsfulla kraften till en villig och hopprik färd in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free