- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
131

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samfundets »Fritt ur hjärtat» sista sammankomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter döden, har han därmed icke helgat den jordiska
rättvisans förblindelser och misstag, utan tvärtom ökat,
förfärligt ökat deras ansyar, som skipa henne... Vän
Gudmund, jag ser, att du vill invända, att den beklagade
hårdheten står kvar, om de döda barnens eller de
oskyldigt afrättades tillstånd skulle räcka evigt. Men så är det
icke. Det är ett öfvergångstillstånd af obestämd längd,
hvari deras själar renas, för att öfvergå till
lycksaligheten och evigt förblifva där, eller ock för att ur Lethes
flod dricka glömska af det förflutna och invänta en ny
lekamliggörelse, som, väl använd, bereder dem de elyseiska
fältens salighet.
-Nu är jag nöjd och prisar Gud, som lät
Virgilius tänka de ädle tankarne.
- Sibyllan och Eneas inträda i den fjärde kretsen.
Den heter sorgens fält och hyser offren för en olycklig
kärlekslåga, intills de renats för en lyckligare tillvaro.
Dyster är visserligen äfven den nejden, men man anar
vid dess åsyn gudomlig nåd. Här är icke endast en
naken slätt; här finnas bergstrakter med ensliga stigar,
myrtenskogar, hvari de dödas skuggor fördjupa sig en
och en, för att ostördt rufva öfver en kärlekssmärta,
som de ej vilja mista, eller två och två, om älskande
här återfunnit hvarandra.
Längre kom herr Sven icke i sitt föredrag. Dörren
öppnades, och in trädde magister Lars. Han hälsade med
värdighet, satte sig i herr Svantes stol, betraktade ett
ögonblick pergamentet, som låg framför honom, skakade
på hufvudet åt barnsligheten, höjde pannan och spände
ögonen först i den lille munken, därefter i herr Sven,
som spände sina i honom lika skarpt och öfverlägset,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vapnsmed/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free