Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista kvällpatrullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodar, att slaget bräckte hennes ryggrad, ty hon måste
dragas ut vid grimman steg för steg, och hon uppgaf för
hvarje steg jämmerskrän, som jag aldrig i mitt lif skall
glömma. När det gick så långsamt, sprang magister Lars
till smedjan, tog ett glödande järn och brände henne
därmed bakifrån...
Margit uppgaf ett rop af fasa. Mäster Gudmund
bad: Tyst, tyst! icke ett ord mer!
-Såg mamma det? frågade Margit.
- Ja, hon grät, då Rosen skrek, och hon sade till
herr Lars: du är ju säker på, att du gör rätt?
- Tyst, tyst! upprepade mäster Gudmund och grep
krampaktigt om en bardisan i järnstaketet.
- Margit, hviskade drängen, Gorm tjöt förfärligt
nere i sjöbodsporten, då han såg det. Hvita rosen och
han voro så goda vänner. Magister Lars hotade att slå
ihjäl Gorm, och han gör alltid hvad han hotar göra.
Försök att rädda Gorm! Skicka honom till Kortebo
tjänar till intet.
- Anders, du skall nu genast - utan dröjsmål,
hör du! - gå till borgmästarens med Gorm och hälsa
från mig till Arvid Nilsson. Säg honom hvad som händt,
och bed honom skydda hunden. Han gör det. Han
utlämnar honom aldrig. Jag går att se Gorm i morgon.
-
Vid kvällsvarden var husfru Margareta icke
närvarande. En tjänarinna meddelade, att hon tidigt gått till
hvila. Det var intet nytt; hon gjorde det numera alltid,
och hon behöfde det. Hon, så van vid lycka, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
