- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
162

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista kvällpatrullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- Besynnerligt, anmärkte mäster till Margit, när de
några dagar därefter sutto i hviskande samtal där uppe,
medan bullret från rifningsarbetet med eldhuset då och
då förnams mellan hammarslagen från smedjorna -
besynnerligt, jag börjar känna mig friskare och tryggare i
samma mån förlusterna drabba mig. För ett är jag dock
ännu orolig...
-Drysius? sporde Margit. Oroa dig icke för honom!
- Nej, icke Drysius. Af den planen skall med
Guds hjälp varda intet. Du vet, att det icke är af
feghet, som jag tigande låter misshandla mig, och du vet,
hur jag dragit gränsen för min eftergifvenhet. Nej, jag
oroar mig för att Lars låter hugga vårdträdet, innan vi
båda verkställt vår plan. Jag vill icke se det falla. Jag
drömde därom i natt och vaknade betryckt i mitt bröst.
Vårdträdet, som ses från Västra hallar och från sjön
nästan jämnhögt med tornspiran... det som farfar
planterade och som i så många år bredt sin skugga öfver vår
gårdplan och vid blomningstiden fyllt den med vällukt...
Linden, till hvars sus jag lyssnade som barn i min lilla
säng, och som ledsagade med orgeltoner min moders
böner! Jag hörde i drömmen vårdträdet kvida under
yxhuggen; en röst därur sporde hvad ondt det gjort att
det icke finge fägna med fågelsång, svalka och blomdoft
äfven Margits barn och Lars’ barn, när de framdeles
kommit hit ned till oss. Jag såg den härliga kronan
sjunka och förfärade sångfåglar fladdra upp i luften och
ned igen mot sina krossade bon och ungar. Jag måste
härifrån, innan den förödelsen timar. Men kanske det
likväl vore bättre, att den sker så fort som möjligt, innan
sångfåglarne komma. Stararne komma tidigt, Margit; jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vapnsmed/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free