Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista kvällpatrullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror, att vi snart ha dem här. Bofinkarne komma redan
i början af april, ibland tidigare...
-
Vid middagen för magister Drysius passade Margit
upp vid bordet. Drvsius var en blek och mager man
med regelbundna anletsdrag. Lars och han voro olika i
mycket, men sedan de funnit sina kyrkliga åsikter
samstämma, bidrog kynnenas olikhet till att ytterligare stärka
deras ungdoms vänskap. Drysius var ättling af en
gammal patricisk Jönköpingssläkt, inom hvilken det ansedda
guldsmedsyrket länge ärfts från far till son och
borgmästare ofta blifvit utsedde. Men släkten hade efter hand
förfallit. Hans fader, som var arbetskarl, svärmade för
familjens återupprättelse genom sonen, och denne
bestämdes fördenskull för studiebanan. Mäster Gudmund gaf
den unge Jonas kläder och föda och sörjde för hans
undervisning, alltsedan han i spetsen för andra pojkar
hade vid jultiden utanför mästers port, i skenet af
kristbloss, med ljudelig röst sjungit Quem pastores
laudavere och Paer natus in Bethlehem. Lars och Jonas
fingo som gossar beundran för hvarandra. Jonas
beundrade Lars’ oerhörda kroppstyrka och ohetvingliga mod,
hans tvärsäkra, vanligen oförsynta uppförande mot äldre
personer och hans förmåga att med knytnäfvar, hållning,
blick och röst kufva och behärska stadens hela
pojkvärld. Lars hade dessutom en egenskap, som Jonas
måhända icke beundrade, men drog förmåner af:
frikostighet. Han gaf gärna, då han var gosse, och nu som
man sparade han hvarken penningar eller arbete för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
