Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upproret i Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt spörsmål, om ni vill bränna mina bref och rädda
mig? Ni skulle icke göra det förgäfves.
– Antagligen icke, svarade Nils Arvidsson ironiskt.
Ni är herr Ture Jönssons vederlike i rättrådighet. Den
som litar på Eder båda svikes icke. Men jag skall höra
eder bön så som hon må vara lämplig att höras.
Borgmästaren gick in i nästa rum och återkom efter
en stunds förlopp med en korg, full af papper. Han
tömde den i spiselbrasan.
– Edra skrifvelser, och Nils Olssons[1] och Ture
Erikssons [2] äro nu i godt förvar.
– Evinnerligt tack!
– Ingen orsak.
Nej, verkligen ingen orsak. Hvad borgmästaren brände
var gamla rådstuguhandlingar och bref, som hade med
denna sak intet att skaffa. Men de nämnde herrarnes
bref hade han i godt förvar och afsände dem till konung
Gustaf tillika med en skrifvelse, hvari han till fullo
erkände sig skyldig, bad om nåd och lofvade å egna och
Jönköpings rådmäns och menighets vägnar förnyad och
obrottslig trohet. Till svar fingo han och de konungens
löfte om huldhet och skydd. Men Måns Bryntesson fick,
som man vet, med hufvudet plikta för sin skuld och
sitt försök att bortljuga den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
