Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Lars hos Slatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 VIKTOR RYDBERG.
Färden fortsattes. Nejden insveptes i ett vasslelikt
droppande rägntöcken. Till höger om stigen hördes ända
fram emot natten med korta mellantider ett sorgset –
Fabbe tyckte hjärtslitande – ljud, liknande sothönans
njak. Var det möjligt att den öfverlefvande maken
hade lämnat tjärnen och förflyttade sig i samma riktning
som de?
Töcknet fortfor, när ryttarne, tack vare Stig, hade
utan farligare äfventyr hunnit ned i Slatteborgs välbe-
byggda dal. Det var då natt, och magistern såg just
ingenting omkring sig. Allt skulle varit tyst, om icke
ett hundtjut då och då trängt genom dimman. När Fabbe
tillkännagaf: nu äro vi framme, hördes ufvens dofva
ylande.
En karl framträdde i mörkret och mottog hästarne.
Fabbe gick före Lars till en stugudörr och öppnade den.
Ur ugnen vid dörren flämtade brasan, halfvägs förvandlad
till kol, öfver ett bord, å hvilket mat och dryck voro
framsatta, öfver fållbänkar, bäddade med fällar, o.ch på
lergolf och nakna timmerväggar.
- Här skola vi tillbringa natten, sade Fabbe. Det
är ett af gästhusen.
Det ser ut, som om vi vore väntade, anmärkte
Lars; eller står här alltid till reds åt främlingar?
Vi äro nog väntade. Korpen hann fram före oss.
Tig med ditt snack, du vidskepliga kräk! . .
Amnar du spisa? Jag känner ingen lust.
Ej heller jag. Jag är för trött. Fabbe lade sig
den ena fållbänken och teg. Lars gick en stund fram
och tillbaka på golfvet, öppnade stugudörren och trädde
ut. Alltid samma vassliga dimma. Det märkte han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
