Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Österland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22.
TILL ÖSTERLAND.
(På Skyttetorpet, sedan Svante harpolekarens lik blifvit
nedsatt i ett grafkapell därstädes. Gunnar Svantesson sitter
på en pall vid Margits fötter och lutar hufvudet i hennes
knä. Margit tänker:)
Hvad månde den längtan vara, som rör sig i mitt sinn?
Till Österland vill jag fara, till allra kärasten min.
Och sker mig efter min vilja, då blir jag i Österland
till Sarons fagraste lilja och får brytas af hans hand.
Och sker mig efter min vilja, han fäster mig vid sitt bröst,
och intet får oss skilja, jag varder hans ögontröst,
som han bär genom fröjder och sorger: i Kana, vid Lazarus’ graf,
på Tabors bestrålade höjder, på det galileiska haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
