- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
217

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nyponbuskar voro samlade till en rosenhäck bakom
den med solögon strödda gräsmatta, hvarpå de unga
afklädde sig. Fågelvärlden i grannskapet syntes redan vara
förtrogen med dem. Intet varningsrop hördes från de
snattrande gräsänderna, som, följda af ungar, simmade
och döko mellan näckrosorna invid vasskanten på
pilskottshåll, när flickornas och Gunnars prat och skratt och
årornas plask nådde dem. Säfsparfven, som gungade på
ett strå öfver vattnet, sjöng sin muntra visa till slut,
innan han lyfte vingarne för att slå ned i en pilbuske
vid stranden.

Med solbrända ansikten, nackar och händer, men
bländhvita för öfrigt, vadade ungmöskönhet och
gossefägring ut i solglittret öfver den långgrunda sandbottnen.
Margit stannade, när vattnet lekte upp öfver hennes midja
och utslagna lockar. Dagnys och Gunnars axlar
kringsveptes i glimmande lazursvall, när de med raska
armrörelser bräckte vattenspegeln längre och längre ut.

- Hvad? Törs du så långt, Gunnar! Bra, min
modige gosse! Än ett stycke ut! Men håll dig nära intill
mig. Tröttnar du, så lägg dina händer på mina axlar.

De fortsatte. Dagny märkte på gossens höga läge,
lugna andhämtning och oansträngda min, att färden kunde
fortsättas än en stund.

Men Margit, som stod kvar på sandgrunden, åsåg
den med växande oro och harmades öfver Dagnys
uppmaning, som ljöd tydligt tillbaka öfver den ljudledande
vattenspegeln. Hon ropade: Gunnar, vänd om! ... Vänd
om! ... Hör du icke? ... Vänd om! Gör du det icke
genast, så, vid heliga Birgitta, ger jag dig stryk ... ja,
stryk du!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:10 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vapnsmed/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free