Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urkall dagg på den dödes bröst, och han lider af det
lidande han förorsakar den älskandes hjärta. En annan
forntidssång manar oss att vara glada och goda, medan
vi bida döden. Huru är detta möjligt, om vi sörja för
mycket de hädangångna eller rädas för vår egen död?
Margit torkade sina tärar och sade: Dagny, jag
älskar dig och ger dig min välsignelse till din en gång
stundande förening med Gunnar Svantesson. Men jag
måste säga dig något, som nu gör mig ängslig för din
lycka. Konung Gustaf har på Nils Arvidssons råd gjort
min far till Gunnars förmyndare - det vet du – men
han har på samma gång befallt, att Gunnar Svantesson,
när han fyllt 21 år, skall sändas till hofvet.
- Det är nio är tilldess, och när den dagen kommer, är jag död - och Gunnar äfven.
- Gud i himmelen! Hvad säger du!
- Jag vet det. Jag har sett det i syner. Jag har
sett det på Trollängen. Jag är framsynt, och det är
släktarf ända från hedendomens dagar. Det har varit
stora sierskor i min släkt. Min far vet det äfven. Jag
sörjer icke det minsta öfver att dö i ungdornsdagarne.
Men före min död ville jag vara moder till en son, i
hvilken mina förfäders och Gunnars förfäders ädla blod
förenats. Det vill också min far. Margit, Margit, hvarför gråter du? Glad och god skall människan vara medan hon bidar döden.
Vctpens~neden. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
