Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkebiskop Laurentius Gudmundi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogen. Himmelens grönaktiga ton, de skarpkantade
skyarnes skiftande färger och hastiga formförändringar bådade
storm. Och framemot middagen brusade denna vildt
genom granarnas och furornas mörka barrmassor. Flikar
af sönderslitna moln jagade tätt öfver de bugande
trädtopparne, medan i halfdunklet därinunder striden stod
mellan fientliga hopar, en strid, som utkämpades, kunde
man tycka, i tysthet, ty alla andra ljud förtonade i
stormens dån. Mot aftonen flammade himlahvalfvet i rödt,
orange och guld. Slatteborg brann, Skyttetorpet brann,
ängdens alla byar och enstaka gårdar brunno, och då
stormen saktades, var det för att gifva väg mot höjden
åt skri af jämmer och förtviflan.
I valplatsens ljung låg Joulf Slatte utsträckt med
klufven panna. Vapnet, som tillfogat honom dödshugget,
låg bredvid – en stridsyxa af ovanlig storlek, skaftet
märkt med bokstäfverna L. GS. Ej långt därifrån
hvilade Dagny spjutgenomstungen, med armen slagen om
den i hjärtat träffade Gunnar Svantessons hals.
Några dagar därefter lade en kvinna från
Slattebygden, Sten Gunnarssons sköterska, den lille gossen
Margit Gudmundsdotters, Arvid Nilssons makas famn.
-
Barnskaran, som växte upp på Stora Kortebo, Arvid
Nilssons gård, stojade helst i målarestugan kring morfar
Gudmund, där han satt blid och silfverlockig och förde
penseln, doppad i vackra färger, till pergamentet. Ett
kärt tillhåll för dem var också nielleringsverkstaden, där
Henrik Fabbe förde ordet och berättade historier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
