Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Schund»-litteratur, »Nick Carter», kolportageromaner, 25-öresböcker och kriminallitteratur i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
måste stå i den rapport till sortimentsbokhandlarna som
yrkesförläggarna. Vi kunna ej åstadkomma verkligt
goda 25- och 10-öresböcker i obegränsad, kontinuerlig följd.-»
»Men huru skola då förläggarna främja böckernas
demokratisering?» frågade vi. »Jo, genom att inte
demokratisera i urval och utstyrsel och ej heller i pris så långt,
att allmänheten får ringaktning för böcker och att det är
oförenligt med sunda affärsprinciper. Dessutom ha
förlag med tryggad ekonomisk ställning skyldighet att genom
gåvor av penningar, men ej av böcker stödja de
institutioner av olika slag som arbeta för utveckling och
tillgodoseende av allmänhetens läs- och bokintresse.»
Kriminalromaner är en i vår tid av både gammal och
ung särskilt högt uppskattad lektyr. Brottet har alltid i
hög grad tilldragit sig människornas intresse — »utrota
synden, och även litteraturen skall tillhöra det förgångna»,
yttrar en engelsk författare —• och »när en stor diktare
gör brottet till föremål för sin diktning kunna vi ej ta våra
blickar därifrån», säger doktor Ernst Schultze. Men det
är ej den vanlige, alldaglige förbrytaren som väcker
intresse, utan den som genom originaliteten och djärvheten
i sina planer och skickligheten i deras utförande höjer sig
över de brottsliga medelmåttorna, genomsnittstyperna.
Den estetiska njutningen över det storartade brottet
har väl knappast framträtt tydligare än under
renässansen. Man tänke på Machiavellis gestalter, Castruccio,
Cesare Borgia m. fi. mäktiga, sina medmänniskor
behärskande förbrytare och blodsmänniskor. Från senare tider
ha vi t. ex. Shakespeares Richard III och Lady Macbeth.
Schiller visar ett genomgående intresse för brottet och
dess psykologi, exempelvis i Die Räuber, och han
översätter den franske rättslärde Pitavals samling av märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
