Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moderna riktlinjer för barnens och ungdomens fria läsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig
en rätt stor människokännedom, livserfarenhet och ofta historisk
kunskap. Nej, vad jag och många med mig förstått och
älskat i Faust, Andersens sagor, Frithiofs saga och andra i
huvudsak dramatiska eller episka verk, när vi läst dem som barn,
det är de enkla uttrycken för de primära känslor som barnet
känt eller genom boken lär känna, det är lyriken i dem. Och
därför måste jag hålla med hr Verner von Heidenstam om att
det av den egentliga skönlitteraturen främst är lyriken som bör
sättas i barnens händer, och i synnerhet den enkla klassiska
lyriken i dess stora former, hos en Tegnér, en Runeberg, en
Lidner. Jag minns att jag som barn försökte läsa t. ex. Faust
och Elgskyttarna, men att jag slutade, därför att jag fann dem tråkiga.
Däremot förstod jag mycket tidigt Ingeborgs veka klagan,
Tegnérs jubel i Solsången, »Soldatens» (i Andersens sagor) längtan
mot det underbara i skattkamrarna. Och jag tror, att så är
förhållandet med de flesta barn. Jag känner en ung man vilken
som barn läste »Havets arbetare» av Hugo; han förstod ej alls
den egentliga händelsen, men väl hjältens stora självuppoffring
och ensamhetskänslan i slutet av boken.
Vad vidare edra varma ord om »den första läsningen av ett
snilleverk» beträffar, så förstår jag dem fullt, men jag inser icke,
varför man för att kunna »tjusas av» ett snilleverk måste vänta
med den första läsningen till en mera framskriden ålder, 16—17
år. Det första intrycket av verket blir om man läser det som
barn lika vackert, ja ofta vackrare. Ty då inser man ej, att
»författaren är här den och den, hörande till den och den riktningen,
påverkad av de och de omständigheterna» — som ni riktigt
nog säger om de äldres läsning — utan man tror, att det är
ivet själft som möter en, och man tjusas underbart. Detta
gäller naturligtvis främst de lyriska verken.
Att flickor i de senare ton-åren vilja ha böcker som
handla om kärlek veta vi alla. Och ovis är den som, likt
strutsen, sticker huvudet i busken och ej vill se detta
faktum. Trohet mot prinsessan är ämnet i många av de
bästa sagorna. Amor och Psyke-sagan, med dess hundra
varianter, behandlar poetiskt troheten. Prinsen som
genom ståndaktighet i faror och svårigheter vinner sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
