Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - III. Ägghvitans betydelse vid näringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VÅRT DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.
diet; den andra, som vi vilja kalla B, föreskrifva vi att
fortfara med måttligheten, men att i stället uppgifva det
stillasittande lefnadssättet, och begifva sig ut på
landsbygden samt arbeta i jorden, eller om han föredrager
detta att stanna i staden och flitigt gymnastisera. Efter
ett halfår återse vi så våra båda försöksgossar. Utan alla
vidare reflektioner afkläda vi dem deras gångkläder och
anmoda dem i stället att iföra sig de kläder, som de
buro när vi första gången togo deras kroppar i
betraktande, och hvilka kläder vi sedan dess noga bevarat.
För A. medför detta betydliga svårigheter. Byxorna gå
ej igen om lifvet, västen spricker i ryggen vid de
energiska försöken att knäppa den framtill, och rocken går
visserligen på, men vår vän ser uti densamma åtskilligt
som man säger: »upphängd» ut. B. deremot försvinner
med lätthet i kläderna, som på hans lekamen bilda veck
som ej förut varit att se. Såsom en följd af det
förändrade lefnadssättet har A. alltså blifvit fet och B. mager.
Nu blifver frågan: hvilken är tyngst? Naturligtvis A. tror
ni? — Vågen ger obevekligt utslaget: B. är trots den
minskade volymen tyngre än A. Hvad bevisar nu detta?
Jo, intet annat än att B. genom sitt lefnadssätt ökat
fastheten (egentliga vigten) hos sina muskler och sin
benstomme, men minskat sitt fett. A. har deremot genom
sitt lefnadssätt ökat myckenheten af sitt fett men minskat
fastheten (egentliga vigten) hos sitt muskelkött och sin
benstomme.
För att nu kunna förskaffa oss ett klarare begrepp om
den egentliga orsaken till att B, trots sin magerhet, är
tyngre än A. skola vi litet närmare betrakta benstommens
beskaffenhet hos olika djur. Jemföra vi benens
motståndsförmåga mot krossning hos ett vildt djur å ena sidan och
ett tamt djur å den andra, skola vi finna, att det vilda
djurets ben äro mycket hårdare och fastare än det tama
djurets. Förbränna vi lika stora benstycken af det tama
och det vilda djuret, skola vi finna att det vilda djurets
ben lemna mera aska än det tama djurets, d. v. s. de
äro rikare på mineralämnen (salter). Just deraf härleder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
