Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - III. Ägghvitans betydelse vid näringen - Hungersdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGGHVITANS BETYDELSE VID NÄRINGEN.
37
Vända vi oss nu från spekulationen till verkligheten
för att få ett bevis för att en gång bildad organägghvita
icke vid hunger sönderfaller, finna vi ett sådant i det
bekanta förhållandet med laxen, som under lektiden beger
sig från hafvet till sött vatten och hvilken under denna
tid (6—9 månader) icke förtär någon föda och magrar
alldeles otroligt. Dess muskelmassa aftager i högsta grad,
men ingen enda muskelfibrill har blifvit förstörd, utan
alla finnas de i oförändradt antal qvar. Och att kraften
ej minskas förstå vi deraf att detta inträffar under den
tid, när naturen måste sörja för att det största möjliga
mått af kraft står organismen till buds. Så finna vi äfven
hos laxen, att under denna tid, trots afmagringen,
generation sorgan en tillvuxit och det i kolossal grad.
Ett annat sådant bevis erhålla vi i förhållandena
inom kroppen, när hungersdöd inträder. I regeln blifver
detta händelsen, när kroppens vigtsförlust uppgår till 40
—45 % af den ursprungliga vigten. Intressant är
härvid att se, huru olika organ beskattas olika, allt efter
deras större eller mindre fetthalt samt betydelse för
lifs-förrättn in garna. Sålunda se vi fettväfven tillsläppa 97
musklerna 31 inelfvorna från 3—54 %, blodet 27
men det fettrika nervsystemet och hjernan nära nog intet*)
Och när hungersdöden inträder, finnas ännu massor af
ägghvita i kroppen. Hvarföre sönderfaller ej äfven denna
ägghvita för att underhålla förbränningen? Ja, hvarföre
sönderfaller ej fettet i nervsystemet för samma ändamål?
Derföre att endast det grofva, aflagrade, kroppsfettet
och den öfverflödiga ägghvitan i blodvätskan kan
förbrännas. När detta brännmaterial tager slut, står
maskineriet stilla. Alldeles så som när kolet i ångpannans
eldstad tryter. Vi kunna ej elda med maskinen, som
ångpannan skall drifva.
Men från dessa allmänna synpunkter öfvergå vi till
att närmare betrakta näringsförloppet hos menniskan vid
*) Vi lära häraf, huru föga grund förefinnes för det råd, som
ofta gifves nervsjuka personer, att de icke skola allt för mycket
hushålla med fettet i sin föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
