Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - III. Ägghvitans betydelse vid näringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
VART DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.
kräftas af hans under hela fastetiden bibehållna
muskelkraft samt andliga och kroppsliga
spänst ighet. Pepton som i samma syfte senare gafs, visade
samma resultat. Deremot minskade en qvantitet
till för dt kolhydrat (drufsocker)
ägghvitesönder-de ln in gen. Vi påpeka särskildt dessa resultat till deras
begrundande, som tro, att hufvuduppgiften vid sjukes
näring är att genom riklig ägghvitetillförsel minska
sönderfallet af ägghvita i organismen. Ty redan af dessa
fakta framgår till fullo, huru ohållbar, för att nu ej säga
förderfbringande, en sådan åsigt är.
Den uppmärksamme läsaren af ofvanstående skall
tvifvelsutan inse den vilseledande och med verkligheten
icke öfverensstämmande uppfattning af begreppet »qväfve
-jemvigt» som i den moderna näringsfysiologien vunnit
hemulsrätt. Med qväfvejemvigt mena fysiologerna det
förhållande, som inträder när genom urinen bortgår samma
mängd qväfve som i näringen tillföres kroppen. För
denna uppfattning måste de under sista 10-dagarsperioden
af Succis fasta i urinen innehållna 4 grammen qväfve
alltid betraktas som ägghviteförlust ur organismen. För oss
blifva de deremot endast helt enkelt ett mått på den
totala ämnesomsättningen, och då denna utan allt tvifvel,
den teoretiska uppfattningen må nu vara hvilken som
helst, i stort sedt, försiggår på bekostnad af kroppens
fett-väf, blifver den alltså ett mått på denna fettväfs
sönderfall. Ty på någon väg måste ovilkorligen
sönderfallsprodukterna lemna kroppen. När kroppen lefver på sin
egen bekostnad, blifva naturligen tarmexkrementen
försvinnande små, men naturen har sjelf ett regulativ som
sörjer derför att de öfriga utsöndringarna utan nämnvärd
störing kunna fortgå. Vi kunna utan skada en längre
tid uthärda hunger, men törst deremot ej. Vi
måste förse vår kropp med nödigt vattenförråd, alldeles
v så som ångpannan måste spisas icke blott med kol utan
ännu vigtigare med vatten, eljest kokar den torrt och en
explosion blir följden. Men i vattnet hafva vi just
lösningsmedlet för vår, näst kolsyreutsöndringen genom lun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
