Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - III. Ägghvitans betydelse vid näringen - Kroppens ägghviteförluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»BALLASTENS» BETYDELSE VID NÄRINGEN.
45
gorna vigtigaste utsöndring, nämligen af urinämne. Detta
bildas oafbrutet vid brännmaterialets förbrinnande i vår
kropp och alldeles oafsedt hvad slags bränsle det är som
förbrinner. Det är likgiltigt om detta är ägghvita, fett,
socker, stärkelse, gummi etc.; af alltsamman bildas delvis
urinämne, och det till omvandlingen erforderliga qväfvet tager
organismen helt enkelt, som vi sett, ur luften, såvida ej
öfverskott derpå finnes i näringen. Vi kunna derföre
mycket väl, åtminstone till en tid, vara i qväfvejemvigt
äfven utan att ett spår ägghvita med näringen tillföres
kroppen. Visserligen förlora vi dervid i likhet med Succi
kanske 4 gr. qväfve dagligen i urinen och fysiologerna
säga då att organismen tillsläppt dessa 4 gr. qväfve ur
sin organiserade ägghvita. Men detta är ej sant, ty
organismen qvarhåller med en otrolig envishet hvarje spår
af ägghvita sedan den en gång blifvit »organiserad» och
vi kunna vara fullkomligt lugna för att det i urin ämnet
utsöndrade qväfvet icke härrör från kroppens väfnader,
ty det förskrifver sig helt enkelt från blodvätskans med
andningsluften tillförda gasformiga beståndsdelar.
Men, för en längre tid hafva vi ej nog af det
blod-ägghvitebestånd, som motsvarar denna bildning af
urin-ärnne. Ty kroppens organägghvita förbrukas verkligen
— men icke till ett så rått ändamål som att tjena till
bränsle, nej det besörjer kroppsfettet, den grofva råvara,
som med största lätthet aflagrar sig i kroppens väfnader,
och åter med största lätthet försvinner derutur. Kroppens
organägghvita förbrukas genom afnötning m. m.
Huru stor denna förlust är, kan naturligen ej med
säkerhet uppgifvas. Så mycket veta vi dock att den är ringa.
Vi veta att oxen genom bortfallande hår dagligen
förlorar högst 2 proc. af sin samtliga qväfveutsöndring.
Naturligen är detta vida mer än hvad som kan drabba
menniskan. Om vi derföre högt beräkna hennes
dagliga qväfveutsöndring till 20 gr., blifver 2 proc. häraf
0.4 gr. och om vi uppskatta den invändiga afnötningen
till samma qvantitet få vi en totalsiffra af 0.8 gr. qväfve
pr dag att ersätta med ägghvitehaltig näring, ty ägghvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
