Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - IV. Fettets betydelse vid näringen - Den bayerske skogsarbetaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»BALLASTENS» BETYDELSE VID NÄRINGEN.
55
En hvar kan lätt på sig sjelf iakttaga denna fettets
besparande egenskap, genom att t. ex. en dag förtära en
föda utan fettillsats och en annan dag samma föda med
riklig fettillsats. Skilnaden i qvantiteten af den upptagna
näringsmängden skall visa sig påtaglig. Det allmänna
språkbruket gifver äfven den med rikligt fett försatta
födan beteckningen: »mäktig».
Vi förstå häraf, hurusom den bayerske
skogsarbetaren, hvilken i födan förtär 309 gr. fett och 691 gr.
kolhydrat och som sålunda, om fettet reduceras till
kolhydrater genom multiplikation med 2, tager till lifs 1,309
gr. kolföreningar, erhåller detta i en långt mindre
skrymmande form än irländaren, som förser sig med 1,378
gr. kolföreningar, hvaraf endast 25 gr. utgöra fett.
Beräkna vi, med ledning af våra tabeller och under
antagande, att de rena kolhydraten äro bröd och fettet
amerikanskt fläsk, huru stor vigt af dessa båda
näringsämnen ofvan angifna qvantiteter kolhydrat och fett utgöra,
så finna vi:
att den bayerske skogsarbetaren skulle dagligen förtära
1.3 kilogram bröd och nära V2 kilogram amerikanskt fläsk,
eller tillsammans 1.8 kg. fasta födoämnen*), under det
att irländaren skulle förtära 2.7 kg. bröd och 0.8 kg.
amerikanskt fläsk. Vi säga med afsigt skulle, ty om vi
på sätt skett antaga, att irländaren verkligen fylde sitt
*) Vi hafva i tab. sid. 14 angifvit qvantiteten till 3 kilo,
derföre att den bayerske skogsarbetarens kost icke består af bröd
och fläsk, utan af »schmarn», som kokas af mjöl, vatten, smör
och salt. Baillie Grohman berättar härom: »Det kufLfves en
fruktansvärd aptit för att vara i stånd att förtära något af en äkta
skogsarbetares »schmarn». Orimligt fet mättar den med
förvånande hastighet; och man kan endast med häpnad se, hvilka otroliga
qvantiteter männen äro i stånd att förtära. De äta sin »schmarn»
tre gånger om dagen, och i sjelfva verket utgör denna deras enda
föda, om man undantager något bröd och måhända en eller annan
gång en bit fläsk. När jag beredde mitt thé och förklarade för
dem, att det fans folk, som förtärde denna dryck dagligen, uppstod
allmänt skratt och framkastades genast den tanken, att det ej var
något under, att stadsfolket voro så bleka och smalbenta, som
de äro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
