Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - VIII. Brödets plats i hushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
VART DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.
egnas ej heller nödig omsorg åt dess beredande.
Dessutom förderfvas smaksinnet så lätt, att vi utan obehag
vänja oss vid en dålig smak, och till och med lära oss
att tycka om den. Huru ofta händer ej, att familjer äro
så vana att äta surt bröd, att de ej alis märka det. »Det
är märkvärdigt», sade en fru till mig en dag vid
middagsbordet i sitt hem, »att så många menniskor ha surt bröd
utan att veta det». Hon nämnde derefter åtskilliga af
sina bekanta, hvilka, såsom hon sade, alltid när hon
helsade på dem, hade surt bröd på bordet, »och de tyckas
aldrig», fortfor hon, »ha en aning om, att deras bröd ej
är sött och godt». Men samma fru, som vände sig till
mig med denna klagan, hade alltid surt bröd på sitt eget
bord, och ehuru jag åt der mycket ofta, såg jag der aldrig
annat än surt bröd. Hon hade emellertid sjelf ej en
aning om detta förhållande.
Huru svårt det än kan tyckas för många fruar att
alltid hafva godt bröd, så finnes det dock en och annan,
som alltjämt bakar utmärkt bröd. Jag har känt sådana
fruar. Fru Van Winkle från den vackra Boonetondalen,
New-Yersey — frid öfver hennes stoft — var i hela sin
umgängeskrets med rätta berömd för sitt utmärkta bröd.
Det var ej mången, som åt vid hennes gästfria bord och
ej längtade att åter blifva delaktig af denna ynnest. Jag
vet ej huru många gånger jag åtnjöt denna lycka, men
det var ej sällan, och ehuru lång tid förflutit sedan dess
och den goda damen redan för flere år sedan aflidit, så
uppväcker minnet af den åtnjutna gästfriheten, vid
nedskrifvandet af dessa rader, hos mig en djup och innerlig
känsla af tacksamhet.
»Fru Van Winkle», sade jag en dag till henne,
medan jag åt af hennes förträffliga bröd, »säg mig öppet,
om Ni har en hemlighet eller ett under att tacka för, att
Ni alltid har så godt bröd på ert bord, då jag
annorstädes sällan påträffar det lika bra och på 99 af 100
ställen alltid finner det oföränderligt dåligt?» »Det skulle
aldrig finnas något dåligt bröd», svarade hon mig
förtroendefullt, »om vederbörande alltid ville egna nödig om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
