- Project Runeberg -  Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka /
115

(1891) [MARC] Author: Johan Oscar Pettersson-Rydelius - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - X. Huru ofta och huru mycket böra vi äta?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HURU OFTA OCH HURU MYCKET BÖRA VI ÄTA? 115

sådant, som antingen helt utesluter eller ock starkt
begränsar användandet af kött i näringen — är just att de
inbilla sig böra med Ökad myckenhet föda ersätta den
förmenta bristen i näringsvärde hos henne. Kunde jag
hoppas att det lyckats mig, med tillhjelp af de ofvan
förda resonementen samt de bilagda tabellerna, aflägsna
denna fördom, vore det mig kärt. Öfverhufvudtaget är
en af våra största försyndelser mot våra kroppar den, att
vi äta för mycket. För köttätaren kan det ju ligga någon
ursäkt, om än en klen sådan, deruti, att det endast
sålunda blifver honom möjligt att skaffa tarmarne lämplig
sysselsättning. Men detta är ju uppenbart slöseri, icke
endast med penningar, utan äfven, som vi ofvan sett, med
vår helsa. För oss, som bättre förstå att iakttaga
naturens språk och söka inrätta vårt lefnadssätt i
öfverensstämmelse och icke i strid med dess anvisningar,
bortfaller äfven denna skugga af ett skäl. Frosseriet skall
för oss vara en blott till namnet känd styggelse. Vi äta
för att lefva och lefva ej för att äta. Men derföre skola
vi också lefva så, att våra matsmältningsorgan blifva i
stånd att med aldrig svikande pligttrohet förrätta sitt
arbete. Vi tro ej amsagor: att kött ger kraft och att vin
är gubbars mjölk. Vi veta att endast arbete ger kraft,
och att måttlighet är ålderdomens lifboj. Vi veta ock,
att en öfverdrifven fettaflagring i kroppen är den farligaste
fienden till dess helsa och välgång, och vi hylla ej sådana
irrmeningar som den, att vi böra vidmakthålla ett
späek-lager i vår kropp, som vi kunna tära på vid sjukdom.
Ty vi veta, att just den fete lättare dukar under för en
oriktigt behandlad sjukdom än den, med normalt
fett-polster försedde. Vi veta äfven att det gifves menniskor,
som med en ytterst ringa qvantitet näring hålla sig feta
och runda, och andra, som med massor af näring dock
förblifva magra och som man säger dåligt närda.
Djur-uppfödaren vet, äfven han, allt detta, och derföre faller
det honom afärig in att göda en sådan otacksam
foder-försnillare, den tager han till arbetsdjur, och han
blifver i de flesta fall ett duktigt sådant. Men vi, som om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:26:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varafodo/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free