Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - X. Huru ofta och huru mycket böra vi äta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU OFTA OCH HURU MYCKET BÖRA VI ÄTA? 117
en deg af mjöl och sur kämelmjölk. Frosseri är t. o. m.
hos de rikaste scheikerna något oerhördt. Vatten är som
vi veta i öknen en sällsynthet, och den torra ökenluften
sörjer dock behörigen för uttorkning af kroppens väfnader,
om vattenbeståndet i dem vore för stort. Men detta är ej
händelsen. Beduinen är ytterst mager, men i stället för
slappa kautschuksträngar, har han senor af stålfjederns
spänstighet, och han kan utan ringaste olägenhet uthärda
strapatser och t. o. m. törst flere dagar å rad *). Och
han blir gammal och gråskäggig och betraktas då med
vördnad och behandlas med aktning af sin stam, hvilket
bevisar, att åldern ej förslöat hans sinnen. Européens
lefnadssätt skulle lägga Araben i grafven innan han ännu
hunnit mannaåldern.
Jemförelsen mellan Irländarens och Arabens kost har
gifvit oss åtskilliga hållpunkter för bedömandet af den
absolut största och absolut minsta mängd näring en
menniska behöfver för att vidmakthålla sin organism. Vår
tabell sid. 14 lemnar oss flere. En omständighet hafva
vi dock ännu ej berört, som dock är af största vigt för
en rätt * uppfattning af näringsfrågan: klimatet. En
hvar har sannolikt på sig gjort den iakttagelsen, att han
*) Följande lilla sköna berättelse af en orientresande må här
anföras såsom kännetecknande arabens förmåga af
sjelfbehersk-ning: »Det var en het dag i Ramadan, då muhamedanerna dag
efter dag äro ålagda strängaste fasta allt ifrån solens uppgång till
dess nedgång. De måste under denna tid afhålla sig ej blott trån
mat, utan äfven från dryck, samt njutandet af tobak och vällukter.
Jag var stadd på en utflykt från Kairo till pyramiderna. En ung
arab, hvilkens åsna jag för detta ändamål förhyrt, sprang hela
dagen liflig och munter jemsides med det trafvande djuret. Jag hade
medfört några apelsiner, hvilkas saft i hettan var synnerligen
uppfriskande; jag erbjöd den unge araben en af dem; han emottog
den med tacksamhet, men stoppade den i blusen. Jag frågade
hvarföre han ej förtärde den, då han väl var törstig. O ja, Effendi,
löd svaret, men jag får ej, ty det är Ramadan.
Och hela långa dagen lopp den unge araben jemsides med
sin åsna, utan att förtära äfven det obetydligaste. Men då solen
gick ned och ett kanonskott från staden tillkännagaf fastetidens
slut, tog han fram apelsinen ur sin ficka och förtärde den af
hjertans lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
