Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - XII. Ätandets konst - Tugga födan väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Ätandets konst.
Rofdjuret slukar maten hel; idislaren tuggar den
länge och omsorgsfullt. Skälet? Beggederas tandbyggnad
är derför inrättad. Rofdjurets underkäk är sålunda endast
rörlig i vertikal led, idislarens, eller i allmänhet de till
växtföda hänvisade djurens, deremot såväl i vertikal
som i horizontal led. De senare kunna derföre
omsorgsfullt söndermala den intagna födan mellan tänderna,
hvilket åter rofdjuret ej kan, men hvad rofdjurets måge
deremot kan, nämligen smälta hela köttstycken, det kan
ej växtätarens måge. Fogeln, som ej har några tänder,
har i stället en måge, som är ännu bättre utrustad än
köttätarens. Ty när denne blott kan förarbeta
köttstycken, kan fogelmagen söndermala sten och metallstycken.
Så visligt är allt i naturen inrättadt; intet är
ända-målslöst. Då nu menniskans underkäk i likhet
med hvad fallet är hos de växtätande djuren är
rörlig i såväl vertikal som i horizontal led, så
innebär redan detta en fingervisning, att vår måge ej
kan vara inrättad liksom rofdjurets måge. Den kan ej
smälta födoämnena hela, och derföre måste vi tugga dem.
Och ju bättre vi tugga dem, desto bättre kunna
vi äfven smälta dem. Derföre bör vår första omsorg
vid ätandet vara den, att
tugga födan väl.
Konsten tyckes ej vara stor, men äfven om den
uppmaningen stode anslagen med manshöga bokstäfver i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
