- Project Runeberg -  Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka /
148

(1891) [MARC] Author: Johan Oscar Pettersson-Rydelius - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - XII. Ätandets konst - Ät långsamt - Födans temperatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

VART DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.

slutes af magmunnen för att derefter genom en
skruf-formig rörelse vidare fortskaffas genom hela maghålan.
Under den tid af 50—80 sekunder denna fortskaffning
varade, upptager magen frivilligt icke en ny tugga. Af
detta lära vi alltså vigten af föreskriften:
ät långsamt.

Strängt taget borde vi låta 1 minut förflyta mellan
hvarje tuggas nedsväljande. Består tuggan af hårdt bröd
låter detta sig nog med lätthet iakttaga. Värre är det
med våra vanliga rätter och värst med soppor. Men
äfven denna svårighet öfver vinnes lätt genom angenämt
bordsällskap, som med samtal förkortar pauserna
mellan tuggorna. Bordsällskapets värde är dermed
ingalunda uttömdt. Det bidrager äfven att hålla oss vid godt
lynne medan vi vänta på att maten skall svalna så att
vi kunna förtära den; och som bordskrydda är det
»attiska» saltet vida att föredraga framför innehållet i det
traditionela saltkaret.

Med hänsyn till den intagna födans temperatur begå vi
oförlåtliga försyndelser mot vår organism. Ty det finnes
väl knappast något för densamma skadligare eller
för-derfligare bruk, än njutandet af alltför het föda. Vi få
aldrig lemna ur sigte att menniskokroppen lika litet som
något djurlif, är inrättad för att förarbeta het näring. Vi
må blicka omkring oss hvart vi än vilja i den oss
omgifvande skapelsen — öfverallt se vi djurverlden njuta
sin föda i den form den räckes från naturens dukade
bord. Och när vi sjelfva åt våra husdjur duka detta
bord taga vi oss väl till vara för att, äfven om vi med
eldens tillhjelp bereda födan, räcka den åt dem förr än
den blifvit behörigen afsvalnad.

Jag var en gång, berättar på tal härom en
iakttagare, vittne till hurusom i en bondstuga, bondhustrun
utfor i skymford mot husets dotter, derföre att denna
senare bringat kofodret, utan föregående afkylning, direkt
i djurens mattråg. »Vill du döda djuren med det heta
fodret, eller göra dem sjuka» ropade hon i vredgad ton.
Och dock satte samma bondhustru, som visat sig så mån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:26:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varafodo/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free