Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B). Vårt dagliga bröd under sjukdom. - XV. Slägtet menniska (Homo sapiens) - En pinohistoria med lyckligt slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄGTET MENNISKA.
195
liga lusta till lif. Och derföre varnar jag i dubbel
måtto mödrarne, ty de bära framtiden i sitt sköte. Yiken
aldrig en hårsmån från naturens väg, är mitt rop
till dem. Der »autoriteten» och naturen icke stämma
öfverens, så följen naturen, ty lion är den främste
autoriteten. Men derföre heter det äfven:
»Vill natur du förstå,
så lär henne känna;
Skall hon blifva din vän,
lär henne förstå!»
En liten historia må till belysning af det sagda här
vara på sin plats. Den talar ett tydligare språk än
någonsin mina ord det förmå. Den är berättad af en man,
som jag ofta haft anledning nämna: Pfarrer Kneipp i
Wörishofen i Bayern. Jag återgifver den med hans
egna ord.
En fader förde till mig sin 14 år gamle son;
hvardera benet var belagdt med en jernställning och kroppen
dertill med en art tvångsjacka, i hvilket allt ynglingen
med tillhjelp af en käpp, hoppade och skumpade omkring
så att det var erbarmerligt att åse. Fadren berättade att
denne son kostat honom flere tusen kronor — men allt
hvad han användt hade blott ökat eländet, i stället för
att minska det. Mycken medicin hade han måst intaga,
allehanda salfvor och äfven spirituösa hade inrifvits på
hans kropp, elektricitet och magnetism hade äfven försökts,
men alltsammans hade endast haft försämring till följd.
Ryggraden var nu så vek, att den svigtade om ej
jern-pansaret höll den uppe. Fötterna buro ej kroppens tyngd
och dock voro de icke missbildade.
Hvar låg väl här felet?
Om man gifver ett stackars djur eller menniska allt
för litet näring, så frodas och tillväxer hvarken djuret
eller menniskan; detsamma blifver också fallet, om man
gifver dem sådan näring, i hvilken ej den rätta kraften
och musten finnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
