Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B). Vårt dagliga bröd under sjukdom. - XX. Försakelsens stig - För sent - Ännu är tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
Försakelsens stig.
»Vägen till helvetet är belagd med goda föresatser»,
säger ordspråket. Vi skulle vilja tillämpa detsamma äfven
pä vägen till dödens tysta boningar. Hur månget lif har
ej strandat på föresatsens klippa, hur mången lefnadslyeka
har ej lidit skeppsbrott på karakterssvaghetens blindskär.
När ordet »för sent» i eldskrift står för Ögonen,
när lifvets Ijufhet desto tydligare talar till våra sinnen sitt
fängslande språk i samma mån som dödens grepp i det
skälfvande, motsträfviga offret, blifver allt fastare — då,
men också oftast först då, skulle vi vilja offra år af vårt
lif, år, af den strängaste tänkbara försakelse om vi blott
kunde k$pa tillbaka den tid som varit, om vi kunde åter
förvärfva oss borgarerätt i detta lif, som vi nu måste
lemna. Men nu är det för sent! Offret af njutningar,
lumpna, triviala njutningar, bordets och glasets nöjen, har
varit oss för svårt. Mången gång hafva vi föresatt oss
att denna gång skall blifva den sista och denna den
oåterkalleligt sista, men det har stannat vid föresatsen. — Och
nu stannar äfven urverket! —- Timglaset är utrunnet. —–
Men vi vilja ej att urverket skall stanna; vi vilja
lefva och se oss om i denna vår verld, och derföre fatta
vi föresatsen och genomföra den troget och
oryggligt. Och vi gå ej några halfvägar, vi slå ärligt, modigt
och gladt med ens in på ett strängt vegetariskt
lefnadssätt, ihågkommande hvad vi förut lärt om dess
betydelse för helsans återvinnande. Men vi kasta oss icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
