- Project Runeberg -  Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka /
298

(1891) [MARC] Author: Johan Oscar Pettersson-Rydelius - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B). Vårt dagliga bröd under sjukdom. - XXIII. Öfverdrifven fetma och magerhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

VÅRT DAGLIGA BRÖI) UNDER SJUKDOM.

tillfredsställande; den måste förändras på sådant sätt, att en
fortsatt qväfveförlust undvikes och qväfvejämvigt inträder. Vid dessa
undersökningar bör afseende äfven fästas dervid, att alla i tarmen
införda näringsämnen icke fullständigt tillgodogöras; från födans
qväfvehalt bör således afdragas, hvad deraf bortgår ouppsugadt;
vi kunna i rundt tal räkna det till 8 à 10 %.

Födans halt af ägghvita får således icke sänkas nedanför den
mängd deraf Voit upptar i sin normalkost (118 gm), men kan
gerna vara större. — Fettet och kolhydraten inverka på kroppens
fettbestånd dels genom att från dem fett kan aflagras i kroppen,
dels genom att de spara kroppsfettet eller, hvad kolhydraten
beträffar, det med födan införda fettet. Det blir derför nödvändigt
att minska på dessa. Gäller det blott att förhindra en fortsatt
fettaflagring, så kan minskningen af qväfvefria näringsämnen vara
jämförelsevis liten; skall deremot kroppen tvingas att ge bort fett
från sig sjelf, så måste denna minskning blifva vida större. Att
vi inom vissa gränser utan fara kunna göra detta, framgår deraf
att, det i kroppen aflagrade fettet genom sin sönderdelning sparar
ägghvita på samma sätt som de med födan införda qväfvefria
beståndsdelarna. I stället för att kroppen under vanliga
omständigheter lefvat på bekostnad af med födan tillförd ägghvita, fett och
kolhydrat, skall han nu utföra sin verksamhet på bekostnad af
den ägghvita, fett och kolhydrat, som han får i sin föda, pius
den mängd fett, som kroppens fettmagasiner dagligen ställa till
hans förfogande, eller med andra ord det dagligen sönderfallande
kroppsfettet måste vara det tillskott som skall göra födan lämplig
till kroppens underhåll.

Dessa allmänna principer har man försökt att på olika sätt
sätta i verket. Den första, mera allmänt beaktade, rationela kuren
mot fetma härstammar från den engelske läkaren Harvey och är,
efter den person som först behandlades enligt densamma, vanligen
känd under namnet Banting-kuren.

Voit har, under antagande att de af Banting angifna
vigtsmängderna kött hänföra sig till stekt ben- och fettfritt kött med
42 % fasta delar, beräknat halten af organiska näringsämnen i
Bantings matordning och dervid kommit till följande resultat:

170.8 gm ägghvita, 7-7 gm fett, 74.8 gm kolhydrat.*)

Alldeles otvifvelaktigt är, att den bantinska kuren, om den
genomföres följdriktigt, måste leda till afmagring. Men den utsätter
på samma gång lätt nog den sjuke för möjligheten af en
ägghvite-förlust. Ty låt vara att denna kostsats i början af kuren
då rikligt fett finnes i kroppen och i riklig mängd
dagligen ställes till det helas förfogande, är tillräcklig att

*) Motsvarande 90 gm kolföreningar och 171 gm ägghvita; som vi se
alltså en ganska drastisk hungerkur, för hvars genomförande åtminstone
viljekraft ej får saknas. Förf. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:26:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varafodo/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free