- Project Runeberg -  Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka /
342

(1891) [MARC] Author: Johan Oscar Pettersson-Rydelius - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B). Vårt dagliga bröd under sjukdom. - XXIV. Falska profeter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342 VÅRT DAGLIGA BRÖI) UNDER SJUKDOM.

ställning med följande lilla sannsaga, som icke är utan sin
djupa betydelse. — Den handlar om lifvets början, ej om
dess slut och lyder som följer.

»Det var ett högtidligt ögonblick då min första hustru
gjorde mig det glädjande meddelandet, att hon skulle
blifva moder. Yi voro båda trogna anhängare af den
allopatiska rigtningen inom medicinen, och nu läto vi oss
angeläget vara att intet »stärkande» skulle saknas.
Köttgrytorna blefvo allt större, kraftiga soppor, öl och vin
saknades sällan på bordet. Äfven nödig rörelse i frisk luft
stod på programmet. Men trots allt detta kände sig min
hustru ej rätt väl. Men alla krämpor bar hon med
tålamod. De medfölja hafvandeskapet, tröstade vår medicinska
rådgifvare. Ändtligen nalkades det fruktade ögonblicket.
Allt var i ordning. Men en fruktansvärd dag förestod oss.
Efter 24 timmars outsägliga qval egde slutligen
förlossningen rum och den förfärliga dagen var förbi, men än värre
återstod. Två dagar senare befarade nämligen båda de
behandlande läkarne barnsängsfeber. Tredje dagen var den
fruktade gästen der. Hvarifrån han kommit visste man ej.
På antiseptiska medel hade ej sparats. Hela huset luktade
karbol, som tre gånger dagligen användes till desinfektion.
Alla feberstillande medel, äfven is, tillgrepos, men intet
hjelpte. Kraftiga soppor måste efter föreskrift gifvas. Vin
var nästan den enda drycken. Först var det portvin som
skulle öka krafterna, derefter sherry, så Tinto. I
genomsnitt tömdes en flaska om dagen. Gammalt godt rödvin
tilläto läkarne ej, »endast de starkaste spanska viner voro
här af något gagn». Betänksam stod jag ofta vid min
stackers hustrus plågoläger och ofrivilligt skakade jag
hufvudet, när jag såg huru ofta vinflaskorna aflöste hvarandra
på nattduksbordet. Men jag hade ju sjelf med egna ögon
läst: »Vid difteri samt barnsängsfeber har läkaren ett
väl-signelsebringande medel i sin hand i alkoholen, i det att
det ofta lyckas att genom stora doser spritstarka viner
understödja kroppen i striden mot sjukdomen». Så stod
det att läsa och då måste det väl äfven förhålla sig så,
läkarne måste ju förstå den saken. — Men till sist stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:26:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varafodo/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free