Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 SVERIGES OCH RYSSLANDS
bref, som han 1551 utfärdade för lapparna mot de
ryska skattutkräfvarne, nämner han icke endast så-
dana, som bo inom det nuvarande svenska området,
utan äfven dem i Varanger, Alten, Ofoden m. fl.
ställen i Norge. Äfven Carl IX gjorde bruk af
samma fina diplomati. Han lät nemligen i freden i
Teusin (1595) Ryssland afträda till honom sina an-
språk på skatt af lapparna vester om Buggefjorden.
Derefter utsträckte han sina anspråk till hela Fin-
marken, lät sina fogdar utkräfva skatt från hela
landet mellan Titis och Varangerfjordarne, gaf det
nyanlagda Göteborg handelsprivilegier i Finmarken,
antog titel af lapparnas konung och "lät en holländsk
lärd, som hade en karta under utarbetande, meddela
sådana upplysningar, hvilka skulle göra det klart
för hela verlden, att Finmarken tillhörde Sverige".
Så fortgick det under de tyska regenternas tid i
Danmark ända till Kristian IV. Denne Danmarks
störste regent gjorde sig personligen bekant med
förhållandena i dessa trakter, och han fann deruti
en lämplig anledning till krigsförklaring. Det s. k.
Kalmarkriget slutade med freden i Knäröd (1613).
Sverige förband sig deruti att afstå från sina anspråk
på herraväldet öfver sjölapparne vid Titis- och Va-
rangerfjordarne, men någon gräns mellan rikena be-
stämdes icke. Detta skedde först 1751, hvarvid
gränsen blef sådan som den sedermera varit mellan
Sverige (med Finland) och Norge. Norge fick Kauto-
keino, men afstod Utsjoki, som svenskarne medelst
sin missionsverksamhet underlagt sig.
Frågan om de lappska förhållandena i Sverige
sammanhänger så nära med gränsförhållandena mot
Ryssland, att en hastig öfversigt äfven af den senare
maktens åtgöranden gent emot Norge från längre tid
tillbaka är af stor vigt för bedömande af frågans
nuvarande ståndpunkt.
Lika litet vaksam, som danska styrelsen hade
varit mot svenskarnes planer på Finmarken, var
den äfven i fråga om ryssarnes framsteg mot Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
