Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 SYNEVÄSENDET.
land eller lappland, och för deras begagnande hade
han erlagt en bestämd afgift. Låt vara att denna
afgift icke var synnerligt stor — den var dock oskä-
ligt dryg på den tid, då birkarlarne utkräfde den, —
så medförde den dock en laglig rättighet till trak-
tens begagnande. Derför hade ock stundom en och
annan lapp, utan att öfvergifva nomadlifvet, lagt sig
till några kor, får och getter samt häst, hvilka han
utan svårighet kunde föda af de naturliga ängar,
som lågo inom hans lappland. Men när sedan främ-
mande personer kommo och slogo sig ned inom detta
lands område, såg lappen deruti en orättvisa, ett för-
närmande af sin goda rätt, och hvilken skulle der-
öfver kunna förvåna sig? Ville han nu bibehålla
nyttjanderätten till de ängar och fisklägen, som på
lapplandet funnos, måste äfven han låta insyna lägen-
heten. Detta blef imellertid försummadt af en och
annan, och det hände derför någon gång, att han
fick gå ifrån sitt nybygge, hvarpå han nedlagt kost-
nader och som gaf honom hans rikliga bergning.
Petrus Leestadius anför ett rörande exempel härpå,
som tillika bevisar, huru kronans tjenstemän i dessa
trakter kunde missbruka sin ställning till egen vinning.
De voro dock strängeligen ålagda att icke blott be-
vaka kronans rätt och hålla ordning inom sina distrikt,
utan äfven att tillhandagå med råd och upplysningar.
Men icke underligt, att nybyggesväsendet i sin fort-
gång företett en mängd blodiga oförrätter, när dess
ursprungliga tanke innebar ett svek.
I det kungl. brefvet till landshöfdingen i Vester-
botten af den 28 februari 1671 ålägges denne att
lofva lapparne "att icke på något sätt trängde blifva
uti det, som deras skäliga rättighet vara kunde, och
underrätta dem, att K. M:ts allernådigste uppsåt var
att låta dem blifva vid deras land och fiskevatten".
Han skulle för öfrigt "gifva dem goda ord och lofva dem,
att, så framt de angifva med flit alla de orter, der nå-
gon lägenhet vara kunde till att bygga och bo, så ville
K. M:t dem för sådan deras trohet väl vedergälla’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
