Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNAENES SVEDJANDE,. 81
Huru svekfulla dessa löften voro och hurudan
vedergällning väntade lapparne, kan man bäst bedö-
ma af det redan anförda kongl. plakatet angående Lapp-
markens bebyggande af år 1673, som uppmuntrade
till bosättningar i Lappmarken. Huru detta kongl. pla-
kat och den senare kongl. förordningen af år 1695 läm-
pade sig med de gifna löftena om att låta lapparne
blifva vid sina land och fiskvatten, skola vi nu söka
åskådliggöra.
Redan förr än dessa kongl. plakat utkommo, hade
lapparne haft anledningar till klagomål öfver det af
i landet bosatte finnar brukliga svedjandet hvilket
förstörde renarnes förnämsta näringsämne om vintern,
den s k. renmossan. Derför anbefalles äfven lands-
höfdingen i sistnämda kongl. plakat, att "hafva ett noga
inseende deruppå", att detta svedjande blefve stäfjadt,
så att icke skogen måtte utödas och renarnes betes-
marker förderfvas, utan skulle odlingens "utposter"
hafva till uteslutande uppgift att "opbruka landet till
åker och äng samt bebyggia deras hemman med nöd-
vändiga hus".
Detta var således ett bland de första klagomå-
len, som lapparne nödgades frambära till konungen,
men det skulle icke blifva det enda.
1723 beslöto riksens ständer på presterskapets
begäran, att de lappar, som icke kunde skaffa prest-
bevis på, att de tillhörde någon församling, skulle ta-
gas fast och hållas till offentligt arbete. Man behöf-
ver blott erinra sig, huru stor omfattning församlin-
garna hade vid denna tid, huru litet ännu var gjordt
för lapparnes upplysning, huru ovaraktig deras bo-
stad var, och huru stora skäl de ända sedan äldsta
lider haft till misstänksamhet och missnöje, för att
fatta grymheten i detta beslut. Och under Gustaf
den tredjes tid gjordes till och med inskränkningar
i tillfället för lapparne att erhålla den nödtorftiga un-
dervisning, som då erbjöds. Han befallde nemligen,
tvärtemot drottning Kristinas och Carl den niondes
reskript samt gifvarnes önskan, men på framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
