Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 OTIDIG ADMIN ISTRATION.
af landshöfdingen och direktionen för ecklesiastikver-
ket, att skolbarneus antal skulle inskränkas från 10
till 6, och att de penningar, som derigenom inbespa-
rades, skulle användas dels att aflöna prest för ny-
byggarne, dels att understödja dessa med korn un-
der de första åren efter deras bosättning. Äfven i
detta hänseende hade således nybyggarne vunnit ge-
hör på lapparnes bekostnad.
Utan att ega någon grund i något slags författ-
ning, började länsförvaltningens underordnade i bör-
jan af detta århundrade att utöfva ett inflytande på
lapparnas inbördes förhållanden, som varit högst men-
ligt för dessa. Länsstyrelsen började nemligen vid
denna tid att fördela lappland mellan byamännen i
en lappby. (En lappby får man icke tänka sig mot-
svarande en by i nedra landet, utan en lappby kalla-
des det ställe, som ofta nog en enda lapp med sitt
hushåll och sin hjord upptog; lappland åter var det
område, som lappen behöfde för sina renars bete;
derutaf blef sedan hela lappmarken kallad Lappland.)
En sådan by skulle efter år 1695 erlägga en viss
summa årligen till kronan, men om flera lappar fun-
nos i byn, fördelades skatten dem imellan i förhål-
lande till antålet renar, som hvar och en egde. Den-
na fördelning hade städse blifvit verkstäld af dem
sjelfva, och då borde de väl äfven hafva rättighet att
fördela det land, för hvilket de skattade. Ehuru
lapparne hafva sina bestämda flyttningsvägar och
plägat slå upp sitt tjäll på den trakt, der man efter
gammal vana från förfädrens tid öfvervintrat, kunna
dock några bestämda gränser för ett renbetesland
icke utstakas, ty renen springer efter sin instinkt
och betar än på den ena sidan och än på den andra.
Men ju närmare det är omkring hans tjäll, desto stör-
re är hans eganderätt till trakten, och ju längre deri-
från, desto svagare blir den, tills den slutligen upp-
löser sig i en allmänning. De inbördes förhållanden,
som häraf uppkommo, ordnade sig ledigt och utan
stora svårigheter, men efter 1790 började landshöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
