Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - döddagar ... - E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döddagar
2. ed
döddagar (pl.): i uttrycket till döddagar,
äldre til döddagha till dödens dag;
genitiv av fsv. dödha daghi
dödnicke, dövnick(e) slöfock, odåga
(var-dagl.): av da. och no. døgenikt med
samma bet., av lågty. dögenicht (ty.
Taugenichts) person som icke duger till
något
dödsbo avlidens efterlämnade egendom:
sv. ord (V. Rydberg, o. 1875), ersättning
för det från ty. lånade stärbhus
dödvikt vikten av last (och bränsle) som
ett fartyg förmår frakta: (slutet av
1800-t.) efter likbet. eng. dead weight
döja (sydsv.) utstå, genomgå, lida: da.
døje; av likhet, mit. dogen, kausativ
verbbildning till duga
dölja {dolde, dolt): fsv. isl. dylja; till
subst, dul döljande, nekande, besläktat
med dolsk, dvala
döma: fsv. isl. døma; bildn. till 2 dom
döna dåna: fsv. dy nia; till fsv. dyn, isl.
dynr dån; jfr sv. och no. dial. dun, se
1 dåna
döpa: fsv. døpa; av fornsax. döpian,
lågty. döpen (jfr ty. taufen); av got.
daupjan döpa, egentl, ’doppa’, identiskt
med fsv. döpa, isl. deypa doppa;
gemens. germ. ord, besläktat med djup
och doppa
dör j (ett fiskredskap): upptaget ur västsv.
dialekter; samma ord som isl. no. dorg
med samma bet., besläktat med draga
dörr: fsv. dyr, isl. dyrr f. pl. (dörren
bestod urspr, av två delar); gemens,
germ. ord (ty. Tür), besläktat med ty.
Tor port, eng. door dörr; med släktingar
i andra indoeurop. språk; jfr forum
dös (ett slags stenåldersgrav): fsv. isl.
dys med samma bet., besläktat med
sv. dial., no. dos hop, hög o. dyl.
döv: fsv. døver, isl. daufr; gemens, germ.
ord (ty. taub, eng. deaf); jfr dov
E
e- (i eho, ehuru, evad, evar m. fi.): fsv.
e, æ, isl. ei, æ, sv. dial. ä alltid; egentl,
en form av ett subst, med bet. ’tid,
tidsålder’, besläktat med lat æ’vum
ålder, grek. aio’n (se eon); jfr ej, evig,
evärdlig, evinnerlig
eau-de-cologne [ådökålån’j] (ett
luktvatten): av fra. eau de Cologne vatten
från Köln; efter tillverkningsorten
eau-de-vie [ådövi’] svensk konjak: av
fra. eau de vie (om alla destillerade
spritdrycker), eg. ’livsvatten’, övers,
av lat. aq’ua vi’tæ med samma bet. (se
akvavit)
ebb: av lågty. el. holl. elbe (ty. Ebbe),
nära besläktat med ävja; bildn. på av
(ty. ab) med grundbet. ’återgång,
bort-vikande’; jfr fjära
ebenholts [e’benhålts] (ett träslag): av
ty. Ebenholz; av lat. eb’enus ebenholts
och ty. Holz trä; se hult
eboni t härdad kautschuk, hårdgummi:
av eng. ebonite, bildn. till ebony
ebenholts
echappera [esjappe’ra] fly, komma
undan: av fra. échapper med samma bet.,
egentl, ’lämna sin kappa i sticket’; jfr
sjappa
echaufferad [esjåfe’rad] upphettad,
varm: av fra. échauffer värma; se
chaufför, kalfaktor
echelong [esjelång’] marschtrupp: av fra.
échelon; bildn. till échelle stege; av lat.
sca’la med samma bet.; jfr 2 skala,
eskalera
ecklesiasti’k- kyrko-: till grek. ekklesi’a
församling, kyrka
1. ed landtunga, näs: fsv. ep, isl. eid, no.
eid; nord. ord med. urspr. bet.
’(övergång’, besläktat med lat. i’re gå
2. ed edgång: fsv. eper, isl. eidr; gemens,
germ. ord (ty. Eid, eng. oath) av
omstritt ursprung; möjl. från början
samma ord som 1 ed i bet. ’gång’. Bet.
torde då ha varit antingen ’högtidlig
gång’ eller ’framträdande (för att
avlägga ed)’. Härtill edsvuren som har
svurit ed: efter mit. eitsworen, ty.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
