- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
114

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - fjäsa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjäsa

flark

fjäsa krusa, göra sig till: sv. dial. fjasa,
fjäsa, fjäsa beställsamt springa hit och
dit o. dyl., no. fjasa larma, sladdra,
fjäska; trol. ljudhärmande. Härtill fjäs
beskäftighet, krus; fjäsig
fjäska: trol. en avledn. till fjäsa. Härtill
fjäsk; fjäskig
fjät: fsv. fiæt, isl. fet n.; nord. ord med
släktingar i andra indoeurop. språk,
(genom avljud) besläktat med fot
fjätter (vanl. i pl. fjättrar): fsv. fiætur, isl.
fjqturr; gemens, germ. ord, besläktat
med fjät och fot, alltså egentl,
’fotboja*

fjol sittbräde: fsv. fiol, fiol, isl. fiql f.
bräde, da. fjæl; germ. ord med
släktingar i andra ieur. språk. Undanträngt
av det från mit. inlånade bräde
fjös ladugård (västsv., mellansv., nordsv.
dialektord): även fäjs, no. fjos, isl.
fjås, av féhüs, sammansättn. av fä
och hus; jfr fäjs

f jösbent med fjäderbeklädda ben: sydsv..
dialektord, besläktat med lågty. vese
frans

flabb: egentl, ’stor mun, käft’, no. flabb
hängande mun; pratmakare; av lågty.
vlabbe hängande mun
flack: av lågty. flack (ty. flach) med
samma bet.; jfr flak
flacka: isl. no. flakka; till en indoeurop.
rot med bet. ’slå’; jfr bl. a. lat. pla’ga
slag

flacon: se flakong

flada (mellansv.) mindre, grund fjärd el.
havsvik: sv. dial. även flad, flade, no.
flade flat äng el. åker; besläktat med
grek. platus’ bred

fladdra: sannolikt av lågty. fladdem (ty.
flattern) med samma bet.; jfr dock isl.
fladra vifta med svansen, no. fladra
(flara) vara inställsam
flaga tunn skiva: isl. no. flaga med
samma bet., sannolikt bildn. till flå
med urspr. bet. ’något avfläkt’
flagellant medeltida botgörare, gisslare:
av medeltidslat. flagellantes (pl.), pres.
part. av flagellare gissla
flageolett [flasjålett’] liten spelpipa:
av fra. flageolet med samma bet., bildn.
till fornfra. flageol flöjt, till lat. fla’re
blåsa

flagga: av lågty. flagge el. ty. Flagge med
samma bet.; till en germ. rot med bet.
’fladdra, slå’ (i t. ex. äldre sv. vindflaga
vindstöt). Härtill flagg (vanligare i
sjömansspråk): da. flag, no. flagg, av
lågty. flagg (holl. vlag, eng. flag)

1. flagra fladdra: sydsv. dialektord (jfr
no. flagra, isl. flqgra); till samma rot
som flagga

2. flagra falla av i flågor: verbbildn. till
flaga

flagrant [-an’t, -ang’t] uppenbar, tydlig:
av lat. flag’rans, pres. part. av flagra’re
låga, stå i låga
flak stor, flat yta; skiva;
flat(vagns)-botten: no. flak; flake: fsv. flaki
plankverk; subst.-bildn. till det germ. adj.,
som föreligger i flack
flakong [-ång’] liten flaska: av fra. flacon;
nära besläktat med flaska
flambera sveda, snabbt bryna: av likbet.
fra. flamber, av fornfra. flamble liten
låga, av lat. flamm’ula, avledn. till
/lawm’a; se flamma
flarn ing o [-ing’gå] (storkliknande
sydländsk fågelart): av spanska flarnen’co
el. portug. flaming’o, sannolikt avledn.
av lat. flamm’a låga (fågelns vingar är
intensivt röda); se flamma
flamma: över lågty. och tv. av lat.
flamm’a låga, besläktat med flagrafre; se
flagrant

flamsa uppföra sig slarvigt och
opassande, flina och sladdra: sv. och no. dial.
flamsa; trol. variationsbildning till
likbet. hamsa, f jämsä, slamsa, med
anslutning till dial. flana vara ostadig,
skratta bullersamt, flina m. fi. Härtill
flamsig; flarns
flanell’ (ett slags tyg): av fra. flaneUe
(eng. flannel); av ett keltiskt ord med
bet. ’ull’ (kymriska gwlan), besläktat
med ull och lat. la’na ull
flank sida: av fra. flanc med bl. a.
samma bet.; trol. ett ord av germ. ursprung
med egentl, bet. ’höft’
flanöT dagdrivare: av fra. fläneur, bildn.
till flaner driva omkring; slarva bort
tid; av omstritt ursprung. Härtill
flanera

flark (norrl. dial.) liten tjärn, gungfly:
trol. besläktat med flada (jfr för ljud-

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free