Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - hall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. hall
hammock
fiskare (Alce’do is’pida), vars
häck-ningstid infaller i dec., då lugnt och
klart väder råder
1. hall häll, klippa: fsv. hal, sidoform
till 1 häll; jfr isl. hallr sten; gemens,
germ. ord med släktingar i flera andra
indoeurop. språk, bl. a. lat. colVis höjd,
kulle
2. hall (i byggnad): fsv. hal, isl. hgll
sal, gemens, germ. ord (ty. Halle, eng.
hall), av ovisst ursprung. I bet. ’täckt
galleri, stort halvöppet rum’ (saluhall,
banhall, simhall o. s. v.) lån från ty.
Halle; i bet. ’förrum (i modern villa el.
våning)’ lån från eng. hall. Möjl. är
också hall i bet. ’stor sal’ (t. ex. Valhall)
i de nord. fornspråken ett lån från
forn-eng.
halleluja’ (ett religiöst jubelrop): av
hebreiska hallelu loven! och jak,
förkortning av Jahve (Jehova); sålunda
"lovén Herren!"
halling (en dans): efter no. Hallingdalen
hallon: speciellt sv. ord av omstritt
ursprung, dock trol. besläktat med 1 hall
hallstämpel: egentl, ’stämpel som på
hallrättens tid (1722—1846) åsattes
fabriksvaror, innan dessa fick
försäljas’; till hall besiktningsrum
hallucination sinnesvilla: av lat.
hallu-cina’tio drömmande tillstånd
hallå: äldre hallo (ännu som subst, med
bet. ’larm, oväsen’), av lågty. hallo; som
modernt ord (särskilt i telefon) av
angloamerikanskt ursprung (eng. halloo)
halm: fsv. halmber, isl. halmr strå; halm;
gemens, germ. ord (ty. Halm strå, eng.
halm) med släktingar i de flesta
indoeurop. språk, t. ex. grek. TcaVamos
halmstrå; rör
hal ma (ett spel); över tyskan av grek.
haVma språng, hopp
ha’lo solgård (mångård): ytterst av grek.
ha’lon eg. ’rundning, tröskplats’
hals: fsv. isl. hals; gemens, germ. ord
(ty. Hals), samma ord som lat. colVum
hals (fra. col); jfr dekolleterad
halsstarrig: av ty. hàlsstarrig, egentl,
’styv i halsen’; jfr 1 starr
halster: fsv. halster; av omstritt
ursprung, möjl. besläktat med hålla
(’redskap att hålla med’)
1. halt innehåll; värde: av ty. Halt med
samma bet.; till halten hålla. Härtill
•haltig i vatten-, järn-, fosforhaüig,
underhaltig m. fi.
2. halt (ett kommandoord): av tv. hali[e]
håll!, imperativ av halten hålla; jfr
1 halt, anhalt
3. halt ofärdig: fsv. isl. haltr; gemen»,
germ. ord (eng. halt) med släktingar i
slav. språk; jfr häl t a
halv: fsv. isl. halfr; gemens, germ. ord
(ty. halb, eng. half), trol. med grundbet.
’kluven’; besläktat med lat. scal’pere
skrapa; rista; skära ut; jfr hälft
halvdan, -dann halvgjord; medelmåttig,
icke fullgod: se dan
hal’vmesyr halvhetsåtgärd, halv hjälp:
sammansättn. av halv och fra. mesure
mått, steg, åtgärd
halvsula (h. skor): ’förse skodon med
sulor som endast täcker halva
undersidan, sålunda med halva sulor’ (jfr
h. och klacka)
ham skepnad, hölje: se 1 hamn
hanVbo (en dans): förkortning av
hambopolska, d. v. s. polska från Hanebo
socken i Hälsingland
ham i’t (en människoras): efter Noas son
Ham, i Gamla Testamentet skildrad som
representant för de söder om hebreerna
boende folken
ham I a kvista (träd), topphugga: fsv.
hambla, isl. hamla stympa; gemens,
germ. ord med grundbet. ’stympa’; jfr
hammel
hammarband (översta timmervarvet i
korsvirkeshus el. stavkyrka): till
hammare tvärslå, -bjälke; eg. samma ord
som hammare
hammare: fsv. isl. hamarr, gemens,
germ. ord (ty. Hammer, eng. hammer),
egentl, ’stenredskap’; grundbet. ’sten’
(isl. hamarr m. sten; klippa, brant
stupande berg), ännu i sv. dial. dammar
stenbacke och i ortnamn som
Hammarby, Östhammar m. fi.; besläktade
ord för ’sten’ i flera indoeurop. språk
hammel: kött av bagge el. får: av ty.
Hammel kastrerad gumse, nära
besläktat med hamla
hamm’ock trädgårdsgunga: av eng.
hammock hängmatta; av spa. hamaca med
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
