Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - hausse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hausse
Haubitze; av tjeckiska houfnice
sten-slunga
hausse [hå’s] prisstegring, kursstegring:
av fra. hausse med samma bet.;
sub-stantivbildn. till verbet hausser höja;
till lat. aVtus hög (fra. haut). Härtill
haussa upp
hautelisse [åtliss’] (ett slags
konstvävnad): sammansättn. av fra. haut
hög och lisse varp, av lat. Wcium tråd
hautrelief [årelief’] helupphöjt
reliefarbete: sammansättn. av fra. haut hög
och fra. relief relief; se relief
hav: fsv. isl. haf n.; nord. ord (lågty.
haf, varav ty. Haff strandsjö; kan vara
lånat från nord. språk); jfr sjö, mar-;
trol. besläktat med häva, sålunda
ursprungl. ’(sjö)hävning, det som lyfter
sig’, om havsytan, det öppna havet
(i motsats till det lugnare vattnet i
vikar och fjordar)
hava, ha, pres. har, imperf. hade [hadd’e],
sup. haft: fsv. hava, isl. haf a; gemens,
germ. ord (ty. haben, eng. have); jfr
häv, hävd
havann’a (ett slags cigarr): efter staden
Havanna (Habana) på Cuba
haveri’ skeppsbrott; sjöskada: över
lågty. haverie el. holl. haverij av fra. avarie;
av ital. avari’a, trol. av arab. awår
skada, fel. Härtill haverera; haveris’t
haverrot (havrerot) (en trädgårdsväxt,
Tragopogon): jfr ty. Haferwurzel;
förleden är urspr, ordet isl. hafr m. bock (jfr
kaprifol)
havre: fsv. hafre, isl. hafr i m.; gemens,
germ. ord (ty. Haf er), trol. bildat på ett
ord för ’bock’ (isl. hafr m., lat. cap’er, se
kaprifol), alltså egentl, ’bockfoder’
havsband (havet kring) yttersta
skärgården: ordet, spec. svenskt, känt från
slutet av 1600-t.; till band i bet.
’remsa, rand (av skär, skog o. dyl.)’
hagtorn [-o-] (en växt): ty. Haffdorn;
till torn törne, se 1 torn
heat [hi’t] löpning; grupp av tävlande,
som på en gång ställer upp: av eng.
heat hetta; upphetsning; löpning; nära
besläktat med het
hed: fsv. hep, isl. heiSr, no. hei (öde)
fjällplatå; gemens, germ. ord (ty. Heide,
hejd
eng. heath) med släktingar i kelt. språk;
i mellansv. folkmål o. ortnamn
’skogklädd grusmark el. sandås’; bet.
’skoglös slätt’ från ty. och da.
heden hednisk: fsv. hepin, isl. heiSinn;
gemens, germ. ord (ty. Heide, eng.
heathen), med bet. ’icke kristen’
stammande från gotiskan; trol. avledn. av
hed, sålunda urspr, ’till ödemarken
hörande, ohyfsad’; formellt identiskt
med inbyggarnamnet fno. heiSnir
(invånarna i Hedemarken), fsv. hedhnir
(i Henamora, nu Hedemora) ’hedborna,
de på heden’. Härtill hednisk;
hedning; hedendom
hedenhös: fsv. af hedhnom hös från
urminnes tid; till hös huvudskalle, isl.
hauss (ofta i sammansättn.
betecknande ’karl’), sålunda "från hednisk karls
tid"; jfr med samma bet. äldre sv. af
heden hög, fornno. fra heiÖnuin haugi,
no. dial. fra heiinghaugen
heder: fsv. hedher, isl. heiSr; uteslutande
noi:d. ord, till ett germ. adj. med bet.
’klar’ (ty. heiter munter), besläktat
med ändelsen -het (t. ex. trohet), av
lågty. -het (ty. -heit), urspr, subst, med
bet. ’sätt, beskaffenhet’, äldre ’heder,
glans’. Härtill hedra; hederlig;
hedersam
hedersknyffel: senare leden trol. ett ord
med bet. ’påk, käpp’
hedonis’m åsikt enligt vilken sinnlig
njutning är det högsta goda: bildn. av
grek. hedone’ njutning, nöje; jfr
eude-monism
hegemoni [-gemåni’] övervälde: av grek.
hegemoni’a ledning, anförarskap
hej (interj.): trol. av lågty. el. ty. hei
med samma användning; jfr hejsan
hejare tyngd i pålkran, fallhammare:
jfr ty. Heier med samma bet.; av
dunkelt ursprung
hejd: sv. dial. hägd måtta, sparsamhet,
no. hegd med samma bet. (jfr fsv.
ohægdhom utan hejd), trol. samma ord
som sv. dial. häjd stängsel, gärdesgård,
besläktat med hage, hägnad. Härtill
hejda: sv. dial. hägda spara (jfr fsv.
firihægpa slösa), isl. hejda styra, hålla
måtta; hejdlös
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
