Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - håvor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håvor
hämma
håvor (pl.) gåvor: fsv. hava, no. håva
ägodel; egendom; trol. av lågty. have (ty.
Habe) egendom; bildn. till hava
1. häck (av buskar o. dyl.): av ty. Heeke
med samma bet., besläktat med hage,
hägg
2. häck spjälverk, foderhäck: av lågty.
hek grind, galler, möjl. besläktat med
hake och med urspr. bet. ’något
påhäktat’
häcka para sig (om fåglar): av lågty.
hecken med samma bet.; av dunkel
härkomst
häckla (ett redskap för linberedning):
av lågty. hekele (ty. Hechd) med samma
bet., besläktat med hake. Härtill
verbet häckla, även med bildl. bet. ’tadla,
förhåna’: av lågty. hekelen, ty. hecheln
med samma bet.
häcklefjäll: efter den isl. vulkanen HeUa,
som ansågs vara en trollpackornas
mötesplats
häda: fsv. isl. hæda håna; bildn. till fsv.
isl. had (no. håd) hån; besläktat med
hån
hädan härifrån: fsv. hæpan, isl. hettan;
till samma pronominalstam som 1 här,
hit; möjl. ur ett äldre henån (jfr ty.
von hinnen, eng. hence); jfr dädan
hädd hädad: part. av häda
1. häfta (subst.) häftplåster; tung-: fsv.
hæpta, hæfia band, fängelse m. m.;
bildat till 2 häfta
2. häfta (verb): fsv. hæpta, hæfta, isl.
hepta; gemens, germ. ord (ty. hejten),
bildat till stammen i isl. haptr fånge och
hapt band; jfr häkta
häfte: efter ty. Heft med samma bet.;
nära besläktat med häfta
häftig: av lågty. ty. heftig med samma
bet., urbesläktat med hast
häger (en vadarfågel): fsv. hægher (jfr
fsv. hæghre, isl. hegri, no. hegre);
gemens. germ. ord (ty. Reiher) av urspr,
ljudhärmande karaktär; jfr äg re 11
hägg: fsv. hægger, isl. heggr; nord. ord
med släktingar i eng. och tv. dial.
(egentl, ’häckträd’); bildn. till hage
hägn: fsv. hæghn, no. hegn; gemens,
germ. ord (ty. Hain lund), bildat till
hage. Härtill hägna; hägnad
hägra: speciellt svenskt ord, möjl. bildat
till ett adj. motsvarande no. håg hög
alltså egentl, ’göra hög’, därav ’synas
högt uppe i luften’. Härtill hägring
häkta (verb): av lågty. hechten,
sidoform till heften binda, fängsla, sålunda
urspr, samma ord som 2 häfta. Härtill
häkta (subst.) redskap att häkta med;
häkte
häl: fsv. hæl, isl. hæll; ett nord.,
forn-eng. och frisiskt ord, diminutiv till ett
ord med bet. ’häl’, som återfinns i isl.
hd-, no. hå- (i vissa sammansättn.) och i
eng. hough; trol. samma ord som fsv.
isl. har årtull och isl. har haj; se 1
haj, hå
häl are tjuvgömmare: av ty. Hehler med
samma bet., till verbet hehlen dölja,
gömma, ett västgerm. ord, besläktat
med bl. a. lat. cela’re gömma. Ersätter
det rimmande o. likbetydande ordet
fjäla, da. fjæle, isl. fela dölja, gömma.
Härtill häleri7
hälft: fsv. hælft; av lågty. helft[e] (ty.
Hälfte), bildn. till halv
1. häll berghäll: fsv. hæll, sidoform till
hall, se 1 hall. Härtill hälleberg,
hällkista, hällristning
2. häll (i uttr. på häll): se 1 hälla
3. häll (dial.) tur, lycka: se 2 hell
1. hälla luta, låta rinna: fsv. hælla, isl.
hetta; urspr, ’bringa att luta’; gemens,
germ. ord, bildat till adj. hall lutande
(no., sv. dial.)
2. hälla bindsle om foten (på hästar
0. a.); tårem: fsv. hælda, no. hdda
binds-le om fötterna på djur; bildn. till
hålla
hällebard: se hillebard
hälleflundra: se helgeflundra
1. hälsa (verb): fsv. hælsa, isl. heüsa;
gemens, germ. ord, bildat på ett subst,
fsv. hel, hæl lycka, isl. heül lycka,
lyckosamt förebud (ty. Heü lycka,
frälsning), besläktat med hel, hell
2. hälsa (subst.): fsv. hælsa, isl. heüsa;
bildat till substantivet fsv. hd, hæl
lycka; se 1 hälsa
hälta: bildn. till 3 halt
hämma: av ty. hemmen med samma bet.
el. ett motsvarande lågty. verb;
besläktat med hämna
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
