- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
205

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - karavell ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kar av el I

karlavagnen

karaveir (segelfartyg på 1400-o. 1500-t.):
av likbet. fra. caravelle; av portug.
caravela el. spa. car abela, diminutivum
av caraba (ett slags båt); ytterst av grek.
kar’abos kräfta; ett slags båt; jfr
kravell

karba’s rotting el. ris att aga med: över
ty. Karbafsche närmast från slaviska
språk (t. ex. polska karbacz), ytterst
från turkiskan

karbid kol-metallförening: bildn. till
lat. car’bo kol; jfr karbol, karbonat,
karborator, karbunkel
karbi’n kort handgevär: av fra. cara-

bine, bildn. till carabin lätt ryttare; jfr
karabinjär

karbol [-bå’l]: bildn. till lat. car’bo kol;
jfr karbid

karbon- [karbå’n-]: av lat. car’bo (gen.
carbo’nis) kol. Härtill karbo’npapper
kalkerpapper (ty. Karbonpapier, eng.
carbon paper)

karbonat (en kötträtt): över ty. och
fra. av ital. carbona’ta över koleld
halstrat kött (jfr karbon-)
karbonat kolsyrat salt: bildn. till lat.
car’bo kol (gen. carbo’nis); jfr karbid
karbun’kel (ett slags ädelsten; svår böld):
av medeltidslat. carbun’culus glödande
kol, bildn. till lat. car’bo kol; jfr
karbid

karburator förgasare: efter fra.
carbu-rateur med samma bet., modern bildn.
till lat. car’bo kol; jfr karbid

karda: över lågty. karde av medeltidslat.
car’dus (lat. car’duus) tistel; man
rensade ull med hjälp av (kard)tistel
karda’n: elliptiskt för kardanaxel,
kardad- (i kardanaxel, -knut m. fi.): efter
ital. konstruktören G. Cardano (d.
1576)

kardborre: äldre karra-, karreborre, da.
kardebotte, no. kareborre; trol. ombildn.

(efter karda) av en bildn. till k ar a
krafsa, skrapa; jfr holl. kaardebol eg.
’boll varmed man kardar’; jfr borre
kardemumma: ytterst av grek. kar
dam’o-mon med samma bet.
kardlalgi
gi’j hjärtsmärtor: ytterst av
grek. kardialgi’a, bildn. av kardi’a
hjärta (se kardiogram) och aVgos
smärta; jfr neuralgi, nostalgi

1. kardina l- huvud- (i t. ex. kardinaldygd,
-fel, -tal): av lat. cardina’lis [-huvudsaklig; till car’do dörrtapp; huvudpunkt

2. kard in at hög katolsk prelat: av
medeltidslat. cardina’lis med samma
bet.; substantivering av adj.
cardina’-lis

kardiogram’ (kurva över hjärtats
rörelser): modern bildn. av grek. kardi’a
hjärta (jfr kardialgi) och gramm’a
skrift; i full form elektrokardiogram
(förkortat EKG). Härtill kardiograt
kardua n (en lädersort): över tyskan av
fra. cordouan; ytterst av namnet på
staden Cor’doba i Spanien
kardu’S liten packe: av lågty. kardüse
(ty. Kardause); av fra. cartouche (se
kartusch)

karen’s[tid] tid, under vilken en
försäkring icke träder i kraft: bildn. till lat.
care’re undvara; vara i avsaknad av
karess’ smekning: av fra. caresse, av
ital. carézz’a; bildn. till ca’ro kär, lat.
ca’ms; jfr kär. Härtill karessera smeka:
av fra. caresser, ital. carezza’re
karet (ett slags vagn): av ty. Karre’te;
av ital. carr ett’a liten kärra,
diminutivum av lat. carr’us kärra; se kärra
karg: fsv. kargher; av lågty. kar[i]ch
(ty. karg) sparsam, girig
ka’ries tandröta: av lat. car’ies röta,
murkenhet. Härtill karierad anfrätt
karikera förvränga, förlöjliga: av ital.
carica’re belasta, överdriva; eg. ’lasta
på vagn’; till lat. carr’us vagn (se
kärra); jfr chargera. Härtill
karikatyr vrångbild: av fra. caricature; av ital.
caricatu’ra
karit (pl. kariter) behagens gudinnor (i
grek. mytologi): ytterst av grek. kliar’is
(pl. khar’ites) behag, välvilja
karka’s överspunnen böjlig metalltråd
(till hattstommar): av fra. carcasse, av
ital. carcass’a stomme, skelett
karl [ka’rl, ka’r]: fsv. isl. karl; gemens,
germ. ord (jfr ty. Kerl, eng. churl) med
släktingar i andra indoeurop. språk och
med grundbet. ’gammal man’; jfr
käring, stackare
karlavagnen (stjärnbilden Stora
Björnen): fsv. karlavagnen (o. 1450), da.
karlsvognen; äldre blott ’vagnen’; isl.

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free