Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - knittel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knittel
knutte
knittel (ett slags vers): av ty. KnitteU
vers med samma bet.; av Knittel
(Knüt-tel) påk, käpp (till taktslagning)
knittra småknattra, småspraka: da.
knitre; ljudhärmande, liksom knattra,
knistra m. fi.
kniv: fsv. kniver, isl. knlfr; återfinns i
de flesta övriga germ. språk (eng. knife);
trol. besläktat med 1 knipa. Härtill
knivig (vard.): eg. ’skarp som en kniv*
knix: av ty. Knicks böjning på knäna;
till knicken bryta
knockdown [nåckda’un] nedslagning,
knockout [nåcka’ut] utslagning:
sporttermer hämtade från eng.; av eng.
knock slå. Härtill knocka [nåck’a,
knåck’a] slå ned
knodd: av lågty. knode, knoden, öknamn
på bodbiträde; egentl, ’knöl’
knoga: sv. dial. knoga, knoa arbeta med
knogarna, no. knua trycka med
kno-garna; bildn. till knoge. Härtill kno-
gig
knoge: fsv. knoe, isl. knui, no. knue;
ett speciellt nord. ord, till ett germ.
verb med bet. ’trycka, stöta’; se knoga
knollra sig: av äldre knorla; bildn. till
2 knorra. Härtill knollrig
knop [-o’-] knut; hastighet av en sjömil i
timmen: av lågty. knåp knut (på
logglinan); jfr med samma bet. ty. Knoteny
eng. knot knop, egentl, ’knut’
knopp: fsv. knopper, no. knupp; gemens,
germ. ord (ty. Knopf); till en rot med
bet. ’trycka ihop’; jfr 1 knapp, knop,
knyppla
1. knorra (om visst ljud; knota o. dyl.):
fsv. knorra, no. knurra; i sv. dial. även
’spinna (om katten’); gemens, germ. ord
(ty. knurren), besläktat med knarra;
ljudhärmande, jfr knarra, knacka;
morra
2. knorra rulla ihop, ringla sig: ett
härm-ningsord, besläktat med 1 knorra;
jfr sv. dial. korra hoprulla
knorrhane (fiskart, Trigla, även kallad
knot, gnoding): efter lågty. knurrhan
(holl. knorhaan, ty. Knurrhahn); då
fisken kommer upp i luften, ger den
ifrån sig ett knorrande läte
knorta (om morkullans läte):
ljudhärmande
knorva stuka, knäcka, kugga: no.
knurve trycka, krama ihop; trol.
ljudhärmande
knöster (ett slags slägga): bildat till sv.
dial. knosa (isl. knosa) krossa
1. knot [-o’-] (en fisk): trol. till 1 knota;
fisken lär ge ifrån sig ett knorrande
ljud; den kallas därför också gnoding,
knorrhane
2. knot [-o’-] krossad sten: trol.
kollek-tivbildn. av 2 knota i bet. knöl,
klump
1. knota (verb): no. knota; trol.
ljudhärmande (se knacka)
2. knota (subst.): av lågty. knote; jfr
holl. knoet knöl
knott (ett slags mygg): no. knott; trol.
med urspr. bet. ’ngt smått’
knottra ojämnhet (i huden), knöl, vårta:
no. knotra; jfr da. knudret knottrig; trol.
besläktat med sv. och no. dial. knott
liten knöl. Härtill knottrig
knubbig tjock, fyllig; knölig: no. och
da. knubbet, eng. knobby, ett i flera germ.
språk belagt ord; trol. ljudmålande; jfr
knuv. Härtill knubb knöl, klump, kloss
knuffa: av lågty. ty. knuffen;
härmnings-ord (jfr 1 puff, skuffa)
knussla: no. knusla, bildn. till knusa
krossa, även ’knussla, vara girig’
f. knut (på tråd el. rep): fsv. knuter, isl.
knütr; gemens, germ. ord med flera
växelformer (ty. Knoten, eng. knot); jfr
knyta
2. knut slag med läderpiska: av ryska
knutu knutpiska, som i sin tur är lånat
från 1 knut
3. knut husknut, hörn (inpå knuten,
utanför knutarna, stuguknut o. dyl.): eg.
fog av timmerstockar, som vid hörnet
av en byggnad ligger i vinkel mot
varandra och som hophuggits till en tät
och fast »knut»; överförd anv. av 1
knut. Härtill knuttimra, -timring
knutte ung motorcyklist: mest (o. urspr.)
i sammansättn. skinnknutte, från omkr.
1950, först använt av kåsören Red Top
i D. N.; hypokoristisk ordbildn. i
vardagsspråk, liksom knatte liten grabb,
med anknytning till Knutte, smekform
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
