- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
221

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - kokett ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kokett

kollega

till fornfra. cocard fåfäng, bildn. till coq
tupp; jfr kokett

kokett’ behagsjuk: av fra. coquet täck;
behagsjuk; bildn. till coq tupp; jfr
ko-kard, k ok o 11. Härtill kokettera göra
sig till (för att behaga): av fra. coquäer;
koketteri’ tillgjordhet
kokill’ gjutform för smält metall: av fra.
coquille snäckskal; av lat. conchyVium,
se konkylie

kokong’ förpuppningshylsa: av fra.
co-con; ett provensalskt ord, bildat till’
coca snäckartat kärl
ko’kos- (i kokospalm, m. m.): av spa.
och portug. coco kokosnöt; trol. av lat.
cocc’um kärna; bär

kokott’ glädjeflicka: av fra. cocotte med
samma bet., egentl, ’liten höna’; ett
urspr, till coq tupp bildat
barnspråksord; jfr kokett

koks [kåk’s] (ett slags stenkol): av eng.
cokes, plur. av cofye (utbränt) kol, äldre
colke märg, kärna (i ved o. dyl.),
besläktat med sv. dial. kalk marg
kol: fsv. hd, kol, isl. kol; gemens, germ.
ord (ty. Kohle, eng. coal) utan säkert
uppvisade släktingar i andra språk.
Härtill köla; kolare

1. köla av [-o’-] dö: av finska kuolla


2. köla [-å’-]: elüptiskt för
kolakaramell

kolanöt [-&’-]: av afrikanska cola[trädet).
Härtill kolakaramell (-choklad o. dyl.):

egentl, ’med tillsats av kolanöt’

kolartro kritiklös, blind tro (på kyrkans
lära): liknande uttryck i da., ty., fra.,
ital.

kolbulle (ett slags pannkaka, urspr, bland
skogsarbetare): egentl, ’bulle gräddad
i stekpanna över glödande kol’
kolchos (-sjå’s) kollektivjordbruk: ryskt
ord, förkortning av ry. kollektiv’noje
chozjaj’stvo med samma bet.
kolera [-o’-] (en sjukdom): av grek.
kho-le’ra galla; gallsjuka; jfr koller,
kolerisk. Härtill koleri’n svår diarré: av
fra. cholérine, diminutivum av cholera
kole’risk hetsig, kole’riker hetsig
människa: av grek. kholerikos’ gallsjuk; till
khole’ galla (jfr kolera, melankoli;
galla)

kolesteri’n, kolesterol [-å’l] (ett organiskt
ämne i galla, blod, nervvävnad m. m.,
»gallfett»): modern bildn. av grek.
khole’ galla (jfr kolera, kolerisk) och
ste’ar talg, fett (jfr stearin)
kolibri [kål’ibri] (en amerikansk fågel):
ytterst från ngn karibisk dialekt
kolifej’ glad tillställning, fest: av ovisst
ursprung

koli’k (en magåkomma): bildn. till grek.
ko’lon en del av grovtarmen; jfr k o lit
koling: använt av A. Engström 1897;
slangord, urspr, spefull beteckn. på
finnar (finnkoling, -kolix); efter finska
kuulel hör på, kuuleks? hör du?
ko I i’t inflammation i grovtarmen: bildn.
till grek. ko’lon en del av grovtarmen;
jfr kolik

kolja (en torskfisk): lån från no. kolje
(dial. även kolga); trol. besläktat med
kol (fisken har svarta fläckar ovanför
bröstfenorna)

koljé halsband, -smycke: av likbet. fra.
collier; till col hals, av lat. colVum
med samma bet.; jfr kollett, kolli,
kolportera

kolka bälga i sig, dricka i stora klunkar:
ljudhärmande

kolla: kortform av kollationera (efter
expeditionsanteckningen koll. = det
är kollationerat)

kollabera sjunka samman, falla ihop:
av lat. coUa’bi falla ihop. Härtill kollap’3
(plötsligt) sammansjunkande: av lat.
coUap’sus med samma bet.
kollaboratö’r medarbetare, -hjälpare: av
fra. collaborateur, ytterst en bildn. till
lat. collabora’re samarbeta; se laborera
kollation festligt samkväm: ytterst av
lat. colla’tio sammanförande,
sammanskott (se kollationera); jfr kalas
kollationera jämföra (en avskrift med
dess original): bildn. till lat. colla’tio
sammanställning, jämförelse (se k o
11a-tion)

kolle ga ämbetsbroder, yrkesbroder: av
lat. colWga ämbetsbroder; kolle’gium
(lärarkollegium o. dyl.;
föreläsnings-kurs): av lat. colWgium
sammanslutning, i nyare tid även ’åhörarekrets’;
till collig’ere samla (se kollekt).
Härtill kollegia’1 kamratlig

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free