Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - kräva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. kräva
kullerbytta
2. kräva (subst.): speciellt svenskt ord
av oklar härstamning
krog are: av lågty. kroger med samma
bet., bildn. till krog
kröka: fsv. krøkia, isl. krøkja; bildn. till
krok
krön: trol. av holl. kruin [uttal: kröjn]
topp, hjässa, krön; besläktat med
krona
kröna: bildn. till krona
krö’nika tidebok; översikt av
dagshändelserna: över lågty. kroneke (ty.
Chro-nik) av grek. khronika’, bildn. till
khron’os tid
krös tarmkäx: av lågty. kröse (jfr ty.
Gekröse) innanmäte, besläktat med
krusa
kröser pl. (även krösen) lingon (dial.,
spec. Götaland): spec. sv. bärnamn,
östsv. dial. kröysa, kraus; trol. urspr,
’klase, tät hög’
kub: ytterst av grek. kub’os tärning.
Härtill kubera (matematisk term);
ku-bisk; kubi k-; kubis’m
(modernkonstriktning, som bygger framställningen
på geometriska grundformer): nybildn.
o. 1910
kubb, kubbe: sv. dial. kubb, bl. a.
’trästock, vält; båt med flat botten’; jfr
sv. och no. dial. kubbe kloss, block (jfr
kobbe); av oviss härstamning
kuckla mixtra, intrigera: jfr fsv.
kok-lare trollkarl, gycklare; av lågty.
kökelen trolla, gyckla
kudde: isl. koddi, no. kodde; nord. ord
med urspr. bet. ’ngt välvt’ (bl. a.
ärtkuddar)
kufisk äldre arabisk: efter staden K uf a
vid Bagdad; i studentspråk (o. 1880)
’besynnerlig, kuriös’. Härtill kuf
original, konstig figur
ku g g a: jfr sv. dial. kugga narra; av
dunkelt ursprung
kugge: av dunkelt ursprung
kujon [-o’n] feg individ: över ty. av fra.
coxon; av ital. coglio’ne, av folkl. lat.
coleo’ne snöping. Härtill kujonera
förtrycka; ku jo neri’ översitteri
ku ku: ljudhärmande, liksom ty. Kuckuck,
fra. coucou m. fi.
I. kul kuling: sv. och no. dial. kul
frisk vind; till kula blåsa friskt, besläk-
tat med sv. dial. kala (se kulen); jfr
kuling och kultje
2. kul god, bra, rolig: slangord; av
omstritt ursprung; möjl. av fi. kyllä
ja visst, just så o. dyl. (B. Molde i
"Språkvård" 1970:1)
1. kula klot o. dyl.: fsv. kula, isl. kula;
trol. samma ord som lågty. kule svullnad,
bula
2. kula håla (lejon-, rävkula o. dyl.): av
likabet. lågty. kule; samma ord som 1
kula
kulen: fsv. kolin frusen, egentl, part.
av ett endast i sv. dial. bibehållet verb
kala blåsa litet (isl. kala vara kall, frysa);
jfr kall
ku’I i (asiatisk kroppsarbetare): urspr, ett
indiskt ord
kulina’risk som rör matlagningen:
bildat till lat. cuWna kök; jfr kölna
kuling häftig vind: antingen inhemskt
(jfr 1 kul) eller bildat efter holl. koeling
med samma bet. (ty. Kühlung)
kuliss’ flyttbart väggstycke som del af
scendekoration: av fra. coulisse, egentl,
’fals vari något löper’, till couler flyta,
löpa
1. kull (subst.) barn av samma gifte:
fsv. kulder (kull-), no. kuld; nord. ord
av omstritt ursprung
2. kull (adv.; vanl. omkull), kull- (t.
ex. kullkasta): till fsv. kulder, isl. kollr
topp, hjässa, huvud, alltså: ’på
huvudet’; jfr 3 kull, kulla, kulle, kullra
3. kull (kulle) (runt) huvud, hjässa; topp;
hög (hattkulle, kullko): fsv. kulder topp,
hjässa, se 2 kull
kulla (ogift) kvinna (spec. Dalarna): isl.
no. kolla kvinna; trol. överförd
användning av isl. no. kolla, sv. dial. kulla ko
utan horn; till kull runt, kullrigt huvud
(se 2 kull, brunkulla); även om vissa
växter (med rund blomställning; i t. ex.
brun-, gul-, sur-, vit-, åkerkulla); jfr
morkulla. Härtill kullig hornlös (om
boskap)
kulle: fsv. kulle; no. kolle rund
bergstopp, bildn. till kull topp, se 2 kull
kullerbytta (kullbytta): av fra., culbute
med samma bet.; till cul bakdel och
bu-ter snava, stöta; med anslutning i sv.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
