- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
431

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - spörja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spörja

staffage

ta; av lågty. spöken spöka, driva
trolldom, spå; trol. med grundbet. ’något
som skymtar svagt’ (jfr skrymsle)
och med släktingar i litauiskan. Härtill
spöke; spökeri’
spörja fråga: fsv. spyria, isl. no. spyr ja;
gemens, germ. ord (ty. svuren), bildn.
till spår; sålunda egentl, ’följa spåret
efter något, söka’; för bet. jfr uppspåra,
da. opspore. Härtill spörsmål
Sta (i vard. uttryck gå s. o. dyl.): se
åstad

Stab (befälspersoner jämte deras)
biträdande personal: av ty. Stab, samma ord
som sv. stav (egentl, om
kommandostaven)

stabbe stubbe, huggkubb; ved- el.
virkesstapel: sv. dial. också ’kort och tjock
karl, trögmåns, gubbe’, slangspråk ’far’,
isl. stabbi stolpe, no. stabbe träkloss;
huggkubbe; stapel; besläktat med stav
(jfr stubbe, stuv). Härtill stabbig
ovig, klumpig
stabbur (bod för matvaror uppburen av
stolpar): sammansatt av stav stolpe
(jfr stavkvrka) och bur förrådshus
Stabi’I varaktig, bestående, säker: av
lat. stab’ilis stadig, orubblig; bestående;
bildn. till sta’re stå; jfr etablera;
distans, substans; stå. Härtill
stabilitet; stabilisera
staccato, stacka’to stötvis, icke bundet
föredragssätt (motsats: le ga to): av
ital. staccato kort och tvärt anslag, av
staccare lösgöra

Stack hög, hop, stapel: fsv. isl. stakkr,
no. stakk; nord. ord, besläktat med
stake

Stackare: äldre stackar, best. stackarn
(ombildat efter t. ex. snickare, snickarn),
fsv. stafkarl (stakkarl), isl. stafkarl, no.
stakar, da. stakkel; sammansättn. av
stav och karl, sålunda egentl,
’kringvandrande tiggare’. Härtill stackars
stackig kortväxt, stackot kortvarig
(ål-derdoml.): fsv. stakkcgher, stakkotter;
bildn. på en adj.-stam stakk-, se stäcka

I. stad kant på väv: trol. samma ord
som fsv. stadh sjökant, no. stad åbrädd
(stöda kant på väv); jfr ty. Gestade
strand; bildn. till stå

2. stad plats, ställe (t. ex. var och en i sin
stad, ingen varaktig s.): fsv. staper (pl.
stapir), isl. staår, no. stad, da. sted;
gemens, germ. ord (ty. Stadt stad,
Stätte plats, anstalt i stället för, eng.
stead), med ursprungl. bet. ’stående,
uppehållsort, bostad’ och med
motsvarighet i andra indoeurop. språk (lat.
stafus ställning, grek. stas’is), bildn. till
verbet stå, stånda; ingår i en mängd
nord. ortnamn; jfr bostad, eldstad,
kvarstad, stadfästa, åstad, städja

3. stad (pl. städer) köpstad, större
samhälle (huvud-, stor-, förstad o. s. v.):
i denna bet. (och böjning) är ordet att
anse som lån från mit. stat (pl. stede),
ty. Stadt (pl. Stådte); jfr da. by i samma
bet.

Stadd (i uttrycket stadd på resa, nödstadd

0. dyl.): egentl, perf. part. av städja
i bet. ’placera’

stadfästa: fsv. stapfæsta, isl. stadfesta;
bildn. till adj."stadfäst som ej flyttar på
sig, orubblig, till 2 stad i den ursprungl.
bet. ’ställe’; egentl, ’fästa vid ett
bestämt ställe’; jfr jord-, korsfäs t a

1. stadga (verb): fsv. stapga, no. stagga
göra stadig; hindra, hålla tillbaka; bildn.
till stadig

2. stadga (subst., plur. stadgor) och
stadgar (plur.): fsv. stapge (dat. ack. stapga,
pl. stapgar) ställning; avtal; bildn. till
stadig

Stadig: fsv. Stapugher, isl. stgdugr;
avledn. av 2 stad i den ursprungl. bet.
’ställe, plats’; jfr istadig, 1 o. 2
stadga

sta’dion tävlingsplats: se stadium
sta’dium utvecklingsskede: av lat.
stadium vädjobana, kapplöpningsbana;
av grek. stad’ion med samma bet.;
besläktat med stå och 2 stad
Stafett’ ilbud, kurir; rulle, som lämnas
från löpare till löpare vid löpning: över
ty., av ital. staff ett’a ilbud (fra. estafette);
av ital. staffa stigbygel, ursprungl. ett
germ. ord

Staffage [-a’sj] bifigurer (på en tavla):
av ty. Staffage med samma bet.; bildn.
(med fra. ändelse -age) till staffieren
ut-stoffera; jfr stoffera

431

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free